# ID: svediakorp-gov432996
# author: Wijkman (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 844
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Hiv, malaria och tuberkulos skördar miljontals liv varje år.
Minst fem miljoner människor dog i de fattiga länderna bara under förra året.
Dessa tre sjukdomar är olika till sin natur, och det krävs olika typer av insatser för att förebygga och bota dem.
De har dock en sak gemensamt: De drabbar först och främst världens fattiga befolkning.
Det är därför logiskt att ta ett samlat grepp inom biståndet när det gäller bekämpningen av dem.
Från parlamentets sida har vi under många år krävt att kommissionens insatser på hälsoområdet skall öka.
När kommissionen lade fram en åtgärdsplan för att skärpa kampen mot dessa sjukdomar i slutet av år 2000, var det därför ett välkommet beslut.
Kommissionär Nielson skall ha ett erkännande för att ha gjort kampen mot dessa sjukdomar till en prioritet inom unionen.
Den förordning vi diskuterar här i dag är utomordentligt viktig.
Den anger ramarna för hur åtgärdsprogrammet skall genomföras.
En viktig del är kommissionens eget program; det är viktigt att tillräckliga personalresurser avsätts, så att programmet blir effektivt.
Den andra delen består av EU: s bidrag till den nyligen inrättade globala hälsofonden.
Kommissionens förslag till förordning är i stora stycken ett bra dokument.
Under behandlingen i utskottet har vi försökt förstärka skrivningarna på ett antal områden samt försökt ge mer tyngd åt hela frågan genom att höja budgetnivån.
Vi har fört parallella samtal med rådet för att försöka nå samstämmighet i första behandlingen, en målsättning som jag hoppas skall lyckas.
På de områden där vi föreslår förstärkningar märks för det första betydelsen av både förebyggande insatser och insatser för att ge stöd och vård åt dem som smittats av hiv eller insjuknat i aids.
En kraftfull satsning för att förebygga dessa sjukdomar kan inte ske i ett vakuum.
För det andra är det därför så viktigt att parallellt med dessa insatser stärka hälsosystemen rent allmänt i de fattiga länderna.
För det tredje: Även om denna förordning inte specifikt skall stödja forskning, understryks vikten av att betydligt mer pengar satsas på forskning vad gäller att få fram vacciner mot hiv och malaria och mer effektiva mediciner.
Samordningen med andra givare understryks.
Detsamma gäller naturligtvis samordningen med insatser på området reproduktiv hälsa och familjeplanering.
I betänkandet gör vi en viktig markering vad gäller vikten av att länder som drabbats hårt av dessa sjukdomar skall ha möjlighet att importera billiga och generiska mediciner.
Det är trist att uppleva att denna fråga fortfarande inte är löst, trots långa och intensiva förhandlingar inom WTO.
Vad gäller budgetanslaget anser vi att det är otillräckligt mot bakgrund av behoven.
Beräkningar har visat att det skulle behövas tio miljarder US-dollar årligen för att effektivt bekämpa dessa tre sjukdomar.
För närvarande satsas ett par miljarder US-dollar.
EU: s satsning har hittills varit liten, men det har ändå hänt en del positiva saker under ärendets behandling, bl.a. budgetuppgörelsen i höstas vad gäller bidragen till den globala fonden.
Samtidigt är det klart att EU: s satsning på bekämpningen av dessa sjukdomar naturligtvis inte först och främst skall styras av vad det krävs för att få en plats i den globala fondens styrelse.
Det som är avgörande är naturligtvis behoven inom själva sjukdomsarbetet.
Den budget vi nu föreslår från utskottet är också för liten, men vi ser det ändå som ett steg framåt att vi har lyckats höja budgetnivån.
Tillsammans med bidragen från Europeiska utvecklingsfonden innebär det förhoppningsvis att drygt 500 miljoner euro kommer att satsas på detta område under den närmaste 4-årsperioden.
Under omröstningen kommer jag att lägga fram ett tilläggsförslag som är nödvändigt för att vårt beslut skall stämma överens med de nya regler som gäller för budgetärenden.
Jag är övertygad om att vi snart måste diskutera ytterligare bidrag till detta arbete - då främst nya,? fräscha? pengar.
Jag var själv nyligen i Kenya och upplevde hur hårt ett fattigt land är drabbat av dessa problem.
När smittan når en omfattning på 2030 procent av befolkningen i ett land, då är konsekvenserna ödesdigra.
Det är, märk väl, inte bara Afrika som är drabbat, utan vi ser nu en snabb spridning även i länder som Indien och Kina.
Dessa tre sjukdomar kommer att utgöra ett allvarligt problem under lång tid framöver.
När den nye chefen för den globala fonden, Richard Feachem, var här nyligen nämnde han att hivepidemin inte kommer att nå sin topp förrän om 60 år om inte långt större insatser görs i form av förebyggande insatser.
60 år!
Redan i dag, efter 20 år, har mer än 40 miljoner drabbats.
Vår fantasi räcker knappast till att förstå konsekvenserna av ytterligare 60 år med en galopperande hivepidemi.
Det är skäl nog för att ge starkt stöd till dagens betänkande.
