# ID: svediakorp-gov432991
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,702
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja framföra min tacksamhet för det sätt på vilket ni har hanterat mitt otursamma problem med att komma hit denna morgon.
Jag vill inleda med att säga att jag anser det vara både viktigt och anmärkningsvärt att man över partilinjerna är i stort sett överens om problemets beskrivning och om att peka ut vad som behöver göras.
Det här är viktigt, även om en ledamot anmärkte att jag kanske inte är den rätte kommissionären att behandla denna debatt med tanke på de slags problem som debatten omfattar, i synnerhet de handelsrelaterade frågorna.
Nåväl, vi är alla tvungna att acceptera det faktum att sammanhållning börjar hemmavid.
Inom kommissionen har vi uppnått en mycket bättre situation när det gäller att arbeta gränsöverskridande mellan olika sektoriella inriktningar och linjer.
Vad beträffar balansen mellan de globala frågorna om utveckling och handel i dag är jag övertygad om att denna kommission arbetar på ett mycket mer organiserat och förutsägbart sätt, och att den återspeglar mer grundläggande inriktningar, än tidigare kommissioner.
Jag anser att parlamentet självt borde göra mer för att se till så att denna omdömesgilla, oklanderliga analys som presenterats av alla närvarande partier blir representativ för hela kammaren.
De dunkla krafterna inom jordbruket i Europa verkar inte endast inom vissa regeringar.
Det här spelet pågår också i denna kammare.
Om vi talar om fiske, jordbrukspolitik, jordbruksreform i Europa, erkännandet om? Allt utom vapen? skall vara avhängigt förändringar gällande socker, ris och bananer eller inte, allt detta skulle sakna genomslagskraft om alla ansåg att detta endast är en uppgift för kommissionen.
Vi har alla ett ansvar.
Även om jag välkomnar allt det jag har hört, och jag är förvissad om att det jag inte hörde var av liknande slag, och uppskattar er uppmuntran, skulle det vara mer realpolitiskt att återsända detta budskap till parlamentet självt, och begära ett partnerskap som ger uttryck för dessa attityder även inom de politikområden där vi har svårigheter.
Som jag sade så delar jag er analys.
Ett par anmärkningar angående siffrorna: Vid världstoppmötet om livsmedel förra våren framförde jag analysen att omkring 80 procent av de människor i världen som verkligen svälter gör det till följd av konflikter.
Problemet med den bristande tillgången på livsmedel eller den bristfälliga blandningen av eller kvaliteten på livsmedel är större än antalet människor som, i denna bemärkelse, verkligen svälter.
Det är underförstått att alla dessa problem är direkt relaterade till fattigdom.
Jag har just kommit tillbaka från en vecka i Zambia och Angola, och i Zambia, i synnerhet, kunde vi närmare undersöka verkligheten på ort och ställe genom att besöka distributionscentrum för livsmedel och stödtjänster för självförsörjande bönder osv.
Allt som har sagts här angående relationen mellan handelspolitik, tillträde till våra marknader och behovet av att variera jordbruksproduktionen och ekonomin i dessa länder är sant, men det är också sant att det förekommer ett slags bruten länk i allt detta som berör de mycket fattiga självförsörjande bönderna.
De är inte på något sätt i närheten av en monetariserad ekonomi och de har inte någonting intressant att erbjuda i form av jordbruksgrödor.
De erhåller inte tjänster i egenskap av sådana.
De utgör kärnan i fattigdomskategorin och det är deras bristande tillgång på livsmedel som verkligen ger en bild av vad vi försöker åtgärda under den nuvarande krisen på Afrikas horn.
Det här är en långsiktig strukturell effekt som visar att försummelse, fattigdom och marginalisering utgör de verkliga problemen.
Ökad handel, den stora globala diskussionen, ger ingen omedelbar hjälp till dessa människor.
Det här är så att säga ett annat skikt.
Vad vi nu försöker göra åt livsmedelskrisen i södra Afrika är mycket mer meningsfullt jämfört med dem som endast dumpar överskott av majs, ett slags opportunistisk marknadsföring om ni så vill, på dessa länders marknader.
Så här långt, och detta är en siffra som vi kan vara stolta över, har 99,1 procent av det som Europeiska kommissionen har sörjt för under livsmedelskrisen i södra Afrika köpts i regionen.
Detta är meningsfullt.
I själva verket spelar vi rollen av en katalysator för att utveckla en marknad i regionen, för att ge den rätta signalen till producenterna, dessa producenter som deltar i den monetariserade konventionella ekonomin, och som producerar för en marknad och inte endast för dem själva och deras granne, även om grannen är sämre däran.
Men det finns en avbruten koppling mellan dem som faktiskt uppträder på marknaden som jordbruksproducenter och dem som endast föder sig själva, om de kan.
Huvudproblemet är den marginaliserade, ytterst fattiga grupp som inte kan överleva om det förekommer mer än ett år av svåra regnperioder, eftersom de då inte kan förbereda sig för nästa årstid.
I fråga om penningmedel och resurser är detta inte vidare krävande eller problematiskt.
Det stora problemet är att omsätta dessa medel i något som når någonstans bortom deras egna icke-monetaristiska naturahushållning.
Diskussionen om? Allt utom vapen? bör fortsätta på det sätt som den i dag förs.
Vi har givetvis inte kommit till slutet av dessa diskussioner inom Doha-rundan, och jag vill på det bestämdaste uppmana parlamentet att upprätthålla de påtryckningar och de insatser som jag har hört i dag.
Mycket återstår att göra innan vi kan aspirera på att vinna rubriker för att utgöra en utvecklingsrunda.
Till Souchet skulle jag vilja säga att suveränitetsprincipen för livsmedel låter mycket vettig, men självförsörjning är inte det enda sättet att gå till väga.
Singapore, till exempel, är inte självförsörjande i sin livsmedelsproduktion, vilket visar att det finns andra möjligheter, men för den kategori länder som vi talar om här måste jag till fullo instämma i att detta är ett bra sätt att definiera utmaningen på nationell nivå.
Men att säga att protektionism och rätten att subventionera jordbruksproduktionen är en god idé är något jag skulle varna för.
Det är viktigare att öppna marknaderna grannländerna emellan, även i det här området.
Varje möjlighet att stimulera utvecklingen av marknadsmekanismer regionalt är en nyckel för att få saker och ting att komma igång.
Kinnocks anmärkningar angående förhandlingarna om det ekonomiska partnerskapsavtalet betonade behovet av att göra våra AVS-partner mer medvetna om deras ansvar för att dagordningen skall kunna gå framåt.
Restriktionerna för växtskydd och andra faktorer såsom kapacitetsuppbyggnad avseende handelsförhandlingar är egentligen inget problem vad beträffar disponibla medel.
Det verkliga problemet är att definiera lämpliga, nyttiga, specifika projekt och idéer som kan fonderas.
Även i fråga om växtskyddsnormer inom fisket har vi omfattande pågående program.
Vi försöker få en central tjänstfunktion organiserad inom kommissionen dit alla problem kan kanaliseras så att vi inom kommissionen kan kämpa för en tillbörlig motreaktion.
Vi hoppas få se ett flöde av idéer från verkligheten utanför, möjliga att förverkligas i åtgärder som kan fonderas.
Det är utformningen för hur vi skulle vilja påskynda det som vi utför här.
Santini sade att de icke-statliga organisationerna gör mer än vad alla regeringar i Väst gör tillsammans.
Jag erkänner att de icke-statliga organisationerna är oerhört betydelsefulla, särskilt inom området för humanitärt bistånd, men även generellt sett.
Men jag ber er att inte skydda allmänheten från den primitiva upplysningen att när alla budgetposter är inberäknade kanaliserar kommissionen omkring 1 miljard euro årligen genom de icke-statliga organisationerna.
De har stundtals stora svårigheter och är oerhört försiktiga med att tala om för allmänheten hur de finansieras.
När? Läkare utan gränser? mottog sitt välförtjänta Nobels fredspris skickade jag dem ett gratulationstelegram där jag även talade om för dem att jag, i egenskap av bidragsgivare till omkring 50 procent av deras ekonomiska bas, kände mig berättigad att framföra än varmare gratulationer till dem, och att jag även hoppades att vårt partnerskap skulle återspeglas i det sätt på vilket? Läkare utan gränser? presenterar sig själva för allmänheten.
Tråkigt nog mottog jag aldrig ens något svar.
Det förändrar inte vårt förhållande, men jag ber parlamentet stödja mig i kravet på ett visst mått av sanning när den träder i dagen.
Det är svårt för vår egen allmänhet att förstå vad pengarna egentligen används till när de skyddas på det här sättet.
Ett yttrande till Schierhuber som sade att förskingring av utvecklingsbistånd är ett problem.
Det är lättsinnigt av mig att neka, men den största korruptionen och förskingringen har att göra med ansenliga kontrakt, förvaltning och misskötsel av oljeinkomster, diamanter, illegal skogsavverkning och andra tunga framställningar.
När det gäller vårt samarbete för utveckling är det inte något omfattande problem.
Jag medger att möjligheten att fondera tekniskt sett är här för att stanna, eftersom den medför större flexibilitet för budgeten.
Med det sagt är våra allmänna meriter och vår förmåga att följa utvecklingen och att dokumentera tämligen goda.
Ni kommer ihåg när Elfenbenskusten höll på med omfattande penningaffärer för sig och klubban föll.
De fick betala tillbaka och dessa är spelets regler.
Jag skulle vilja förjaga föreställningen om att utvecklingssamarbete i sig självt utgör ett problem, eftersom detta inte är fallet.
Det är också därför som det är viktigt att följa och infria åtagandena från Monterrey.
Vad beträffar utvecklingssamarbetets kvalitet och hantering har vi nått den punkt där det är meningsfullt att säga att mer av detta slag är det rätta för att bekämpa fattigdomen.
Slutligen skulle jag vilja säga till Santini att om Italien skulle gå framåt från dess tidigare och nuvarande nivå av 0,15 procent av BNP i utvecklingsbistånd till 0,33 procent år 2006, vilket efterlystes i beslutet från Monterrey, skulle en sådant bidrag från Italiens och andra medlemsstaters sida vars bistånd ligger under EU-parternas nuvarande genomsnitt utgöra ett ytterst intressant och relevant gensvar till dagens diskussion.
