# ID: svediakorp-gov432990
# author:  Karamanou (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är verkligen tragiskt att efter femtio års utvecklingsbistånd konstatera att inte ett enda land har undgått underutveckling och fattigdom.
Många hävdar att det är globaliseringen som är orsaken till situationen för de fattigaste ländernas ekonomi.
Sanningen är att de nordliga ländernas protektionistiska politik bidrar till utslagningen av branscher som behövs i de sydliga länderna.
Uppfattningen att de fattiga länderna kan nå upp till de rika ländernas inkomster utan internationell handel, utan inflöde av kapital och investeringar, är fullständigt felaktig.
Om de fattiga länderna endast förlitar sig på sina besparingar eller väntar på att de själva skall utveckla teknik och kompetens, kommer det att ta flera århundraden för dem.
Ett samhälle, där ett litet antal människor blir mycket rika medan de allra flesta blir mycket fattiga, kan inte göra några verkliga framsteg.
Svälten och den stora fattigdomen är framför allt ett kvinnofenomen, som gör den bristande jämställdheten till ett stort hinder för utvecklingen.
Under den senaste tioårsperioden har antalet kvinnor som lever i fullständig fattigdom ökat, vilket sammanhänger med problemen i fråga om reproduktiv hälsa, eftersom de fattigaste kvinnorna också har sämst tillgång till hälso- och sjukvård och har flera oönskade barn.
Av den halva miljon kvinnor som dör i samband med graviditet finns nästan alla i utvecklingsländerna och de dör, inte därför att de beslutar sig för att bli mödrar, utan därför att de är fattiga.
Sannolikheten för att en kvinna skall dö av sådana orsaker är mindre än 1 på 3 000 kvinnor i de utvecklade länderna, medan det däremot är 1 på 19 när det gäller kvinnor i Afrika.
Dessa siffror visar att ett stort antal människor ännu inte har nåtts av globaliseringens välsignelser.
Den fortsatta fattigdomen hämmar denna process, som sker genom öppen handel.
Den enda lösningen är att man besegrar de båda största fienderna, dels motståndet från många politiska ledare i de nordliga länderna, som inte accepterar att avskaffa hindren för den fria rörligheten för varor och människor, dels motståndet från många politiska ledare i de sydliga länderna, som vägrar ge sina medborgare grundläggande politiska, ekonomiska och mänskliga rättigheter, vilka är en nödvändig förutsättning för utveckling.
