# ID: svediakorp-gov432987
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Klyftan mellan rika, fattiga och de allra fattigaste länderna har vuxit ytterligare sedan 1990-talet.
EU: s initiativ att avlägsna handelshindren för utvecklingsländernas produkter har inte märkbart förbättrat de tredje ländernas situation, fastän EU är det största exportmarknadsområdet för utvecklingsländernas jordbruksprodukter.
Nackdelen med EU: s u-landspolitik har varit att man på många ställen har främjat ensidig produktion i utvecklingsländerna.
Samtidigt skadar och förstör exporten av de starkt subventionerade europeiska jordbruksprodukterna den lokala produktionen.
Parallellt med att man avskaffar handelshindren måste man även främja spridningen av rättvisehandelns produkter inom unionen.
Kommissionen har stött informationskampanjer för rättvisehandelns produkter, men samtidigt konstaterat att deras höga priser sjunker endast i och med ökad efterfrågan.
EU borde sänka tröskelpriserna för rättvisehandelns produkter och höja tröskelpriserna för övriga u-landsprodukter.
Sänkningen av tröskelpriserna för rättvis handel skulle underlätta försäljningen inom EU.
Det skulle i sin tur öka produktionsvolymen i utvecklingsländerna.
Då skulle det ske en förskjutning av produktionen mot rättvis handel.
Samtidigt borde utvecklingsfonden speciellt stödja de jordbruk som går över till rättvis handel.
För att främja utvecklingen av dessa jordbruk borde man bevilja billiga lån och utvecklingsbistånd för att man skall kunna arrangera utbildning åt dem som blivit arbetslösa, speciellt kvinnor.
Man ger bistånd och samlar in pengar för att förebygga hungersnöden, men sällan kommer man ihåg att det är vi som orsakar hungersnöden med våra importtullar.
Medlemsländerna borde gynna rättvisehandelns produkter även i sina offentliga anskaffningar, då den ökade efterfrågan både skulle minska utgiftsposterna och sänka priserna i detaljhandeln.
Spannmålsproduktionen i världen kan inte ökas genom en utökning av odlingsarealen.
Till detta bidrar även de allt knappare vattenresurserna: det är inte längre möjligt att öka den konstgjorda bevattningen i större skala.
Om man inte kan öka produktionen av föda måste man ändra på principerna då det gäller fördelningen av maten och handelsförhållandena.
Förutom den ojämna fördelningen av föda kan man även ange den ofta instabila politiska situationen som orsak till hungersnöden.
Den allvarliga hungersnöden som för närvarande råder i Afrika i området söder om Sahara beror uttryckligen på att man inte längre kan förhindra katastrofen med hjälp av traditionell humanitär hjälp på grund av det instabila politiska läget inom området.
Regeringarnas förmåga att möta krisen är obefintlig.
Vid sidan om politiska och ekonomiska metoder måste hungersnöden även bekämpas med sociala medel.
Ofta är det kvinnorna som lider mest av hungersnöden.
Fastän kvinnorna enligt FN: s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) uppskattning producerar över hälften av världens föda har de trots allt de allra sämsta möjligheterna att äga land, få kredit, studera och åtnjuta sina sociala rättigheter.
Parlamentets politiska grupper har utgående från kommissionens yttrande utarbetat ett förslag till resolution.
Det finns alltså ett mycket starkt politiskt stöd för att hjälpa offren för hungersnöden och stödja utvecklingsländerna.
Detta borde också synas i kommissionens och rådets politik.
Min värsta farhåga är att man återigen när det gäller utvecklingsfrågor pratar mer än man gör.
Så får det inte vara.
Bakom det teoretiska pratet finns en helt verklig värld.
De är riktiga människor, inte någon geléklump.
De har en smärttröskel.
Det får man inte glömma.
