# ID: svediakorp-gov432978
# author: Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Orsaken till svälten i världen uppges hela tiden vara protektionismen.
Det ligger säkert något i detta, men av handel blir man inte mätt.
Av handel blir man heller inte rik bara så där, kära kolleger, åtminstone inte alltid på båda sidor!
Därför måste vi ställa frågan: Hur utförs handeln?
Vi talar om skulden i länderna i tredje världen, och orsaken till dessa skulder är ju delvis en ojämn handel.
När vi talar om att människorna svälter måste vi inse att 80 procent av de svältande lever på landsbygden.
Hur skall de svältande kunna exportera livsmedel till Europa när de inte har mat till sig själva?
Vi måste fråga: Vem är det då som handlar med Europa, med vilka produkter och på vilka villkor?
Om vi importerar näringsmedel som sedan förädlas och skickas tillbaka med exportsubventioner - vilket i sin tur snedvrider handelsvillkoren - då är detta inget som bidrar till att lösa hungersnöden.
Europa är det största importområdet för livsmedel.
Om vi undrar hur vi kan förändra handelsbalansen till förmån för länderna i tredje världen, då är svaret att vi betalar produkterna enligt de villkor som gäller i Europa.
Så utvecklar vi nationalekonomierna.
Om vi däremot menar att vi skall suga ut dessa länder med låga priser, då ruinerar vi bönderna och jordbruken, både där och här hemma.
Dessutom måste vi se till att människorna i dessa länder får tillgång till mark.
Det är dock inte enbart marken som är problemet - jag tänker på strider som har med klasskamp att göra - utan vi måste även ställa följande fråga: Vem kan bruka marken?
Vem övertar ansvaret för detta?
Vem lär människorna att bruka denna mark?
Vem låter dem som fortfarande lever i självhushållning fortsätta att arbeta så och stöder dem att föra sina kunskaper vidare till nästa generation?
Vi bör ställa oss dessa frågor och inte så mycket tro att vi hjälper människorna att bli mätta enbart genom att öppna gränserna.
