# ID: svediakorp-gov432977
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Att integrera de fattigaste ländernas ekonomier i världshandelssystemet är bara en bluff om man inte, utöver de beräknade intäkterna, beaktar dessa länders svårigheter att bedriva handel och framför allt utvecklas.
I kampen mot fattigdom och osäker livsmedelsförsörjning och i åtgärderna för att förebygga de konflikter som följer i deras spår, måste man ofta inrikta sig på strukturella orsaker och lösgöra sig från den ekonomiska politik och jordbruks- och handelspolitik som har havererat.
De främsta ekonomiska hindren för att kunna tillgodose miljarder människors livsmedelsbehov är väl kända.
Det handlar om tvånget att sälja till priser under produktionskostnaden, att jordbrukarna i dessa länder i det närmaste är tvungna att inrikta sig på exportvaror som behövs i länderna i nord i stället för varor som behövs av befolkningen i syd, handelns avreglering som styrs av internationella institutioner som Världsbanken, IMF och WTO, på bekostnad av folkens rätt att själva utforma sin politik.
Kommissionen skulle kunna besluta att ta på sig uppgiften att lösa dessa problem.
Tyvärr är jag rädd för att den inslagna vägen återigen kommer att visa sig vara felaktig.
I UNDP: s rapport för 2002 påminns vi om att det kommer att ta mer än 130 år att utrota svälten, om processen får fortgå i denna snigeltakt.
Världssvälten förtjänar bättre än en skyndsam maning från de rika till de fattiga länderna att rätta sig efter de regler som dikteras av WTO.
När 60 procent av Zambias befolkning är i behov av livsmedelshjälp och det multinationella företaget Monsanto, tillsammans med DuPont, kontrollerar 93 procent av marknaden för landets utsäde, förtjänar landet bättre än kortsiktiga och kortvariga privata investeringar.
När det internationella handelsutbytet motsvarar 7 000 miljarder US-dollar per år och de finansiella transaktionerna 1 500 miljarder US-dollar per dag och när Världsbanken själv anser det vara nödvändigt att fördubbla det internationella utvecklingsbiståndet som inte når över 50 miljarder dollar årligen, när skall vi då få en nyttig skatt på internationella finansiella transaktioner för att finansiera detta bistånd?
Detta är vad Europeiska unionen skulle kunna användas för.
Kampen mot fattigdom förutsätter att utvecklingsländerna erövrar rätten att fastställa sina prioriteringar, sina strategier för att stödja en hållbar livsmedelsproduktion genom att mobilisera sina naturliga och mänskliga resurser, sitt lokala kunnande, och genom att satsa på att strukturomvandla sina ekonomier.
De måste också erbjudas rimliga garantipriser.
De frihandelsavtal som inte har ingåtts mellan jämbördiga parter, som bygger på slopade tullar, oberoende av vilken utvecklingsnivå de olika länderna befinner sig på, har ökat fattigdomen och haft en negativ inverkan på livsmedelssäkerheten.
Det brådskar nu att uppmuntra lokala och livsmedelsproducerande jordbrukare, genom att verka för att de får tillgång till mark, vatten och den biologiska mångfaldens resurser.
Det brådskar att skriva av skulderna.
