# ID: svediakorp-gov432976
# author: Van den Berg (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska kommissionens? allt utom vapen? -initiativ var och är ett viktigt genombrott för de fattigaste länderna vad gäller tillgång till den europeiska marknaden utan kvantitativa hinder och tullhinder.
Detta förslag har tyvärr försvagats och skjutits upp vad gäller produkterna ris och socker, under påtryckningar från sockerindustrin och de sockerproducerande länderna i Europa.
Det är ändå viktigt att se att ett land som Moçambique, som till följd av ett ändlöst inbördeskrig blev fullständigt beroende av livsmedel från andra länder, nu tack vare en god intern distribution är i stånd att sörja för den egna livsmedelsförsörjningen.
Detta har att göra med uppbyggnaden av vattensystem, god förvaltning av miljön och delaktighet av lokala lantarbetare.
Tack vare hjälp utifrån har de lokala systemen återställts efter de katastrofer som följt på alltför stora nederbördsmängder.
Kort sagt, en framgång.
Kopplingen till den europeiska jordbruksprotektionismen är dock även i detta fall mycket beklämmande.
Moçambique skulle under normala omständigheter tjäna precis lika mycket på sin sockerproduktion på världsmarknaden som man nu mottar i form av internationellt bistånd.
Men situationen är inte normal, för priserna ligger på en konstgjort hög nivå för konsumenten i Europa och fördärvar på det sättet världsmarknaden.
Detta kräver naturligtvis omstrukturering av vår industri, inklusive en social plan.
Att vägra att bryta vår protektionism undergräver strukturellt den egna livsmedelsförsörjningen i fattiga länder.
Eftersom slutartikeln i denna onda hungercirkel då innebär att dumpa våra överskott på de marknader som vi redan har undergrävt genom de låga priserna på världsmarknaden, är detta alldeles för galet!
Inköp i den egna regionen förblir absolut prioritet, även om priset är något högre.
Kort sagt, våra förslag att göra Doha till utvecklingsrunda kräver mer än kommissionens befintliga förslag.
Kommissionen har föreslagit att minska exportstöden med 45 procent, men i Doha talade vi om avskaffande.
45 procent är bara en början, och det måste dessutom gå mycket snabbare.
Att sänka tullavgifterna med en tredjedel är inte heller tillräckligt, och kommissionens förslag att ta bort tullavgifterna på jordbruksimport från utvecklingsländer måste gå längre än enbart hälften av denna import.
Detta är av stor betydelse för att överbrygga klyftan mellan den utvecklade världen och den värld som befinner sig under utveckling.
God förvaltningssed är självfallet lika oumbärligt, en sund regional jordbrukspolitik som inte satsar allt på export utan först och främst koncentrerar sig på lokal självförsörjning som är knuten till regional handel.
Stödet från EU är mycket viktigt i detta sammanhang.
För närvarande ger Europa med den ena handen stöd som man sedan tar tillbaka med den andra.
Protektionism.
Det är hög tid att Europa ändrar på detta och verkligen börjar samarbeta med de här länderna.
