# ID: svediakorp-gov432972
# author: Belder (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 609
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Utvecklingsländer som befinner sig i kris är ett befogat skäl till att uppmana till extra uppmärksamhet för livsmedelsbristen och handelsförbindelserna.
I resolutionen går man in på problem som ligger till grund för den kris som är det genomgripande resultatet av livsmedelsbristen.
Lågkonjunkturen inom världsekonomin kräver verkligen sitt pris.
Ekonomisk nedgång drabbar fattiga länder värst.
Ett ytterst viktigt faktum i sambandet hunger och handel, fastän det inte nämns i den gemensamma resolutionen.
Denna brist får snabbt som följd att fattiga länder ställs åt sidan som otillräckligt beredda vad gäller avreglering, eller som om deras interna struktur skulle vara för bräcklig för att utveckla sig på ett sunt ekonomiskt sätt.
Förutom den här orsaken till den akuta livsmedelsbristen vill jag nämna en annan extern faktor: skuldproblemet.
Man nådde väl ändå en överenskommelse om efterskänkning av skulder inom ramen för? jubelåret? 2000?
Inte mer än hälften av de efterskänkningar som utlovades 2000 har verkställts fram till i dag!
Detta är direkt knutet till handel, eftersom export ofta tjänar till betalning av utlandsskulder.
Så länge länderna inte befrias från denna skuldbörda kommer alltså den stimulans som handeln kan utgöra för själva landets utveckling att hämmas.
För det tredje föreligger en fara för en fortsatt strävan efter avreglering.
I resolutionen kräver man med rätta utrymme för utvecklingsländer att göra sina sektorer tillräckligt starka innan man tar sig an den internationella konkurrensen.
Att föreskriva ensidiga skyddsmekanismer för deras räkning är dock att gå för långt.
Detta behov av att avreglera på ett förnuftigt sätt och på en förnuftig nivå visar meningen med att kontrollera WTO-processen, en punkt som man med rätta berör i resolutionen.
Denna kontroll kommer bättre till sin rätt inom nationella ramar än inom internationella institutioner.
Ministern bär ju ansvaret och är tillgänglig.
Inom Europa är Europeiska kommissionen förvisso en betydelsefull aktör.
Detta förändrar inte principen: WTO-medlemmarna bestämmer kursen för avregleringen av handeln.
Ansvaret ligger alltså huvudsakligen på den här nivån, och är också mest avgränsat här; en del av nationell politik där medborgaren känner igen sig.
Denna tydlighet existerar däremot inte alls i lika hög grad i internationella sammanhang med ett stort antal aktörer och intressen, såsom en parlamentarisk församling.
För det fjärde finns det naturligtvis också faktorer som faller under intressesfären hos utvecklingsländerna själva, såsom sunt styrelseskick och en stark ekonomisk struktur.
En större mångfald i fråga om exportprodukter utgör en del av detta.
AVS-avtalet har hittills inte lett till denna diversifiering inom exporten i de minst utvecklade länderna.
Jag skulle gärna vilja ta del av Europeiska kommissionens strategi och ansträngningar för att ändå nå en faktisk diversifiering.
Jag är glad över att kommissionären har anlänt, för jag vill gärna rikta den här frågan till honom.
En annan punkt som ständigt oroar är hiv / aids och de katastrofala effekterna på kropp, sociala sammanhang och ekonomisk struktur.
Här skulle jag uttryckligen vilja fråga i vilken grad Europeiska kommissionen använder sig av starkt preventiva effekter, som utgår ifrån äktenskaplig trohet.
Är kommissionen annars beredd att, på grundval av de mycket positiva resultaten i flera afrikanska länder där detta utgör en del av informationsstrategin, lämna utrymme för detta i sin politik?
Jag skulle vilja avrunda med att påpeka att resolutionen till viss del fastnar i det att framhålla problem, utan att ange några bestämda riktningar för lösningar på dessa.
Resolutionen får ändå mitt stöd på grund av det balanserade synsättet i fråga om problempunkterna.
