# ID: svediakorp-gov432966
# author: Ferrer (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag beklagar kommissionärens frånvaro.
Nu tror jag att vi skulle kunna ändra ordningen så att det är han som skall läsa den text som vi skall anta och som verkligen till slutet följer de överenskommelser vi nått i den gemensamma resolutionen eftersom jag tror att vi skulle nå mycket längre än bara till ord.
Jag tror att vi alla är överens om att hungerns hemska plåga är en skam för de som har makten att undvika den i sina händer.
Siffrorna är i detta sammanhang tillräckligt talande och kända av alla men jag tror att det är värt att upprepa dem.
Medan några få lever i överflöd dör varje timme 900 personer i världen och 800 miljoner människor, inklusive 300 miljoner barn, har inte tillräckligt att äta.
Och det värsta är att siffrorna inte minskar och att vi är långt från att nå målet att minska antalet undernärda till hälften till år 2015.
Målet fastställdes på toppmötet om världens livsmedelsförsörjning 1996 och bekräftades åter i millenniumförklaringen.
Detta trots att det är ett så oambitiöst mål och trots de beaktansvärda ansträngningar som gjorts i många länder för att minska fattigdomen och förbättra livsmedelssäkerheten.
Verkligheten bakom dessa siffror, till vilka man måste summera de konsekvenser som undernäring leder till och som påverkar folkens utveckling i så hög grad, är det obestridliga beviset på att ordens tid, de stora uttalandena, har passerat.
Hungern kan inte vänta.
Tiden är kommen att ta ett kvalitativt hopp i den strategi som bör följas för att få ett slut på denna plåga, att komma till botten på problemet och ge sig på de strukturella orsaker som leder till hungern i världen.
Att gå till botten med problemet, längre än det brådskande ärendet i dag, innebär att prioritera mänsklig utveckling.
Det är nödvändigt att försöka nå ett dubbelt mål.
Det ena på kort och medellång sikt med fokus på problemen med livsmedelssäkerhet och den egna livsmedelsförsörjningen, vilket är nödvändigt för att mildra hungern i dag.
Det andra, på lång sikt, syftar till att främja en hållbar utveckling i de minst utvecklade länderna.
Det dubbla målets syfte är att bidra till att upprätta en ekonomisk, politisk och social ram som gör det möjligt för dessa länder att få ett slut på fattigdomen och ge sig in på en väg av utveckling.
Men med tanke på att de orsaker som leder till hunger och underutveckling är av mycket olika karaktär måste också insatserna för att nå detta dubbla mål vara olika och omfatta de många orsaker som leder till hunger.
Till naturkatastrofer, torka, översvämningar och ökenutbredning måste man till orsakerna till hunger och fattigdom i världen lägga till de väpnade konflikterna, de civila oroligheterna, de politiska, sociala och ekonomiska störningarna, den svåra aidsepidemin, problemet med utrikesskulden för de fattigaste länderna, etc.
Som grundaxlar, särskilt med tanke på den egna livsmedelsförsörjningen, måste man - som vi säger i den gemensamma resolution som vi lagt fram i denna kammare - stärka de små jordbruken som har en hållbar och varierad odling, de ekonomiska lokala distributionsnäten, tillgången till jord och vatten och borttagandet av utlandsskulden som mest brådskande åtgärder.
När det gäller att minska fattigdomen, i syfte att nå utvecklingsmålet, bör man för det första stärka utbildningen.
Utbildning för alla, särskilt flickorna, som är de som är mest frånvarande i utbildningsprogrammen, och således folkens möjliga utveckling.
Man bör också främja ökningen av den tekniska förmågan, i samma linje som utbildning och fortbildning och produktionsförmågan, kampen mot de fattigdomsrelaterade sjukdomarna, aids i synnerhet och i allmänhet allt som handlar om att främja ett gott styre och rättsstaten.
Men man måste också - och jag skulle vilja säga lägga särskild vikt vid det som vi säger i vår resolution - främja tillgången till marknader med rättvisa handelsvillkor, med ömsesidiga villkor och gradvis ta bort de åtgärder som stör handeln, särskilt - som vi också säger i resolutionen och i linje med vad som antogs i Doha - ta bort jordbruksstöden, inte bara Europeiska unionens, som trots allt är den marknad som redan är mest öppen för de minst utvecklade länderna, utan hela världssamfundets och särskilt de industrialiserade ländernas, de rikaste ländernas.
Alla dessa åtgärder är av avgörande vikt, de är oundvikliga, ofrånkomliga för att uppnå att de minst utvecklade länderna skall nå den väg som leder till en hållbar utveckling för att få ett slut på hungerproblemen.
Den sociala och internationella freden hänger på det.
