# ID: svediakorp-gov432952
# author: Korhola (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det Förslag som nu behandlas är det andra av tre direktiv med vilka man försöker anpassa medlemsstaternas lagstiftning att motsvara Århuskonventionen.
Precis som vid det första direktivet om tillgång till miljöinformation har man nu till den tredje behandlingen i parlamentet lagt fram ett förlikningsresultat som väl representerar parlamentets ståndpunkt, vilket helt och hållet uppfyller minimikravet i Århuskonventionen och till och med överstiger det.
Rådet antog redan i sin gemensamma ståndpunkt flera element ur parlamentets första behandling, på samma sätt som parlamentet kunde anta flera element ur den gemensamma ståndpunkten.
Sålunda kunde man inleda förlikningen med betydligt färre problem än vid den första pelaren.
Å andra sidan är dessa få frågor förknippade med stora problem, redan på grund av olika betraktelsesätt.
Kommissionens förslag och rådets gemensamma ståndpunkt utgick från den så kallade quick fix-principen, medan parlamentet hade önskat ett mera övergripande förhållningssätt.
Det är dock klart att parlamentets syfte inte är att ordagrant försvara sin ståndpunkt, utan att se till att EU: s lagstiftning inte innehåller gråzoner, enligt vilka allmänhetens deltagande skulle vara motiverat, men på grund av lagstiftarens misstag inte möjligt.
I en förlikning kunde vi finna en lösning på problemet i två skeden.
Å ena sidan kommer kraven som baserar sig på Århuskonventionen och som gäller allmänhetens deltagande att inkluderas i gemenskapens nya lagstiftning redan i initialskedet.
Å andra sidan kommer man utgående från inhämtade erfarenheter att granska redan befintlig lagstiftning och direktivets tillämpningsområde på nytt under de sex första tillämpningsåren.
Medlemsstaterna förbinder sig i förlikningen att förbättra allmänhetens praktiska möjligheter att delta.
Myndigheterna uppmanas bland annat att informera allmänheten om fattade beslut, om bakomliggande orsaker och synpunkter samt om processen i samband med allmänhetens deltagande.
Tidsfristerna för de olika skedena av deltagandet i beslutsfattandet måste vara rimliga för att allmänheten skall kunna förbereda sig och effektivt delta i beslutsfattandet.
Dessutom uppmanas myndigheterna att främja allmänhetens utbildning på miljöområdet, vilket tveklöst också är till myndigheternas fördel i den mån man med utbildning kan förbättra kvaliteten på deltagandet.
En speciell fråga gällde allmänhetens deltagande i granskningen av tillstånd.
Här ville förlikningsparterna hitta en jämvikt.
Å ena sidan kan allmänheten uppriktigt delta då när granskningen av anläggningarnas och fabrikernas tillstånd har en verklig betydelse, det vill säga när det finns risk för ökade skador på miljön.
Å andra sidan kan en myndighet granska tillstånd utan allmänhetens deltagande vid verkställandet av sådana förordningar och bestämmelser där det verkligen inte föreligger skäl till övervägningar.
Här anser jag att man har lyckats: Allmänheten kan delta när man verkligen har att göra med beslut som gäller miljön, men man skapar inte inflation i det värdefulla deltagandeinstrumentet genom att be allmänheten delta i rutinbeslut.
För parlamentet var det antagligen en till sitt tillämpningsområde liten, men principiellt sett en viktig seger, när man i förlikningen godkände ett förfarande som gällde undantag för försvarsprojekt.
I enlighet med Århuskonventionen kan försvarsprojekt uteslutas ur direktivets tillämpningsområde endast på grundval av medlemsstaternas myndigheters övervägande från fall till fall.
Efter att beslutet om allmänhetens deltagande fattats måste allmänheten naturligtvis ha en chans att utvärdera besluten.
I förlikningen kom man fram till en för parlamentet tillfredsställande lösning, där man bekräftar skälen till att tillstånd att få information har beviljats respektive förkastats, och ålägger myndigheterna att ge allmänheten praktisk information om möjligheterna till administrativ eller rättslig prövning.
Särskilt måste påpekas att för att säkerställa förlikningsresultatet har kommissionen i sitt yttrande som bifogas direktivet förbundit sig att under det första kvartalet 2003 lägga fram ett förslag till direktiv där man behandlar verkställandet av Århuskonventionen i fråga om rätt till ändringsansökan och anhängiggörande beträffande miljöfrågor.
Sålunda kan man alltså vara säker på att hela processen med att ratificera Århuskonventionen framskrider inom gemenskapen utan onödiga dröjsmål.
Jag tackar kommissionen och rådet, speciellt Danmark som redan överlåtit ordförandeskapet till Grekland för ett gott samarbete i förlikningen och i de inofficiella förhandlingar som föregick detta.
Jag rekommenderar varmt parlamentet att anta förlikningsresultatet i morgondagens omröstning.
