# ID: svediakorp-gov432946
# author: Casaca (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att gratulera vår kollega Jan Mulder till hans utmärkta betänkande och till det arbete han har bedrivit angående avslutandet av räkenskaperna.
Gratulationer som jag också bör utsträcka till min kollega McCartin.
Vi har faktiskt försökt arbeta, om än med olika politiska synsätt, i en riktning som jag anser är nödvändig för att stödja en långtgående reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Hur som helst skulle det enligt min mening vara ett allvarligt misstag att se avslutandet av räkenskaperna bara som en verksamhet vars framgång man mäter enligt de vinster man får ut.
Behovet av uppbörd av medlemsstaternas anslag är givetvis snarare en indikator på misslyckande än på framgång, vilket visar hur dåligt systemen med jordbruksstöd fungerar.
Detta beror ofta på den extrema komplexiteten och systemets oproportionerliga byråkrati som tynger förvaltningarna och jordbrukarna.
För det andra måste vi ta hänsyn till att avslutandet av räkenskaperna i de situationer när medlemsstaten ersätter jordbruks- och livsmedelsföretagen är ett missbruk av statsstöden som förvrider konkurrensbestämmelserna på ett särskilt orättvist sätt, och gynnar de som bedrar statskassan och skadar de som arbetar ärligt.
För det tredje tycker vi inte alltid att formerna, processerna och kriterierna för avslutande av räkenskaperna är de mest balanserade.
När det gäller detta noterar vi till exempel att kommissionen beträffande jätteskandalen då Neapels Camorra manipulerade smör och saluförde det via flera europeiska mjölkföretag, svarade oss för bara några dagar sedan att mer än två år efter att OLAF formulerade sin anklagelse har ännu inget gjorts, och man åberopar rättssekretessen som skäl för att inte göra någonting.
Och detta tycker jag inte är acceptabelt.
Jag vill till sist ta upp inrättandet av en stimuleringsmekanism på 20 procent för medlemsstatens uppbörd av anslag för de ekonomiska aktörerna, vilket i princip tycks vara en bra idé men som jag anser är oacceptabel i den form den genomförs av kommissionen: Vi ser med en viss förskräckelse att kommissionen inte kan säga oss vilket belopp man har använt till denna stimulans, man kan inte säga vilka institutioner i medlemsstaterna som har fått dessa anslag och om villkoren för att ha rätt till dem har kontrollerats helt, vilket är nödvändig för dess uppbörd.
Det är en situation vi anser vara helt oacceptabel och vi hoppas att kommissionen rättar till den så snart som möjligt.
