# ID: svediakorp-gov432943
# author: Mulder (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Om vi tittar på den europeiska jordbruksbudgeten så är det två saker som märks.
I första hand omfattar den nästan hälften av budgeten, det är allmänt känt.
För det andra kan vi nästan generellt konstatera att den här politiken inte åtnjuter någon större popularitet i Europa.
Jag tror att något måste göras åt det.
Kanske kan förra veckans förslag från Fischler ge litet bättring.
Jag tror också att vi måste se till att räkenskaperna inom jordbruksområdet står över alla tvivel.
Nu är jordbruket en del av den europeiska budgeten, för vilken det finns ett speciellt förfarande för kontroll av räkningarna, Clearance of account, som det kallas.
Varje år fordras mellan cirka 600 och 800 miljoner euro tillbaka av en budget på cirka 45 miljarder.
Den stora frågan är om det är tillräckligt.
Sedan år 1996 har vi ett nytt förfarande som mer eller mindre innebär att vi gör ett årligt bokslut och fattar fleråriga beslut om räkningarnas överensstämmelse, alltså om frågan huruvida budgeten har genomförts på ett bra sätt.
År 1996 inrättades ett medlingsorgan som skulle kunna lösa eventuella konflikter mellan kommissionen och medlemsstaterna, och man införde ackrediteringen av de betalningsorgan i medlemsstaterna som har ansvaret för genomförandet och för betalningarna.
Det överlåts alltså till medlemsstaterna.
Vad är våra erfarenheter sedan 1996?
För det första kan vi, efter revisionsrätten, dra den allmänna slutsatsen att det är ett blandat system som fungerar skapligt.
Därmed är dock inte allt sagt.
Det kan tydligen bli bättre.
Var vill vi se förbättringar?
Vi skulle vilja att besluten om ansvarsfrihet går tydligare att härleda till ett visst räkenskapsår.
För närvarande gäller de här besluten flera olika räkenskapsår och det skapar otydlighet.
År 1996 förväntade vi oss också att allt skulle ske mycket snabbare men det har tydligen inte varit fallet.
När det gäller medlingsorganet så hade vi hoppats att färre fall skulle tas upp i EG-domstolen i Luxemburg men inte heller det har visat sig vara fallet.
Om ett visst betalningsorgan ständigt fortsätter att göra fel så tycker jag att kommissionen måste ha möjlighet att en gång låta bli att betala ut pengar i ett par månader tills den är övertygad om att betalningsorganet fungerar bra igen.
Kommissionen skulle kunna säga att det inte stämmer överens med proportionalitetssystemet och att straffet då är alldeles för hårt.
Vi yrkar dock inte på att alla utbetalningar av jordbruksmedel till ett visst land skulle ställas in, vi säger bara att om det hela tiden går på tok i en viss sektor så måste kommissionen ha möjlighet att låta bli att sätta in pengar på medlemsstatens konto tills situationen blivit bättre.
Kontrollen av jordbruksutgifter är mycket viktig med tanke på utvidgningen av Europeiska unionen.
Det system som snart kommer att ligga till grund för utbetalningarna är IACS-systemet.
Vi har av revisionsrättens rapporter kunnat konstatera att det här systemet ännu inte är i gång i någon av de nuvarande medlemsstaterna.
Vi kan tillsammans med kommissionen hoppas att det dock kommer att vara det inom några månader.
Vi kan också konstatera att Grekland efter så många års medlemskap fortfarande inte uppfyller kraven.
Därför blir det desto mer aktuellt att kommissionen intar en fast hållning i den här frågan och alltså vägrar betala ut om affärerna inte är i ordning.
Vi ser det också som en brist att det fortfarande inte kunnat ges ansvarsfrihet för en allt viktigare del av den europeiska budgeten, nämligen landsbygdsutvecklingen, på samma sätt som för 1 A-delen av budgeten.
Sedan en käpphäst till för det här parlamentet: vi skulle gärna år från år vilja veta på vilka punkter det eventuellt är tal om förbättringar.
Vi känner till metoderna för revisionsförklaringen och skulle kunna föreställa oss - det är ett gammalt önskemål från parlamentets sida - att vi får indikatorer om felprocentens omfattning i till exempel mejerisektorn eller tobakssektorn.
Då kan vi år för år kontrollera i vilken mån det är tal om en förbättring.
Rådet lyser i kväll med sin frånvaro, vilket är mycket beklagansvärt med tanke på den här frågans betydelse.
Vi skulle gärna vilja att det förslag som parlamentet lade fram för cirka ett år sedan om att förlänga den tidsperiod under vilken justeringar får ske från 24 till 36 månader antas.
Avslutningsvis, fru talman, tycker vi i samband med utvidgningen att det börjar bli hög tid för kommissionen att skapa möjligheter att i förväg bättre kontrollera jordbruksutbetalningarna så att vi kan förhindra fel i stället för att vara tvungna att rätta till dem i efterhand.
