# ID: svediakorp-gov432934
# author: McCartin (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 620
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vi beviljade kommissionen ansvarsfrihet i april 2002, men vi tog upp en hel del frågor i vårt förslag till resolution.
Kommissionens respons har varit hundra kommentarer och svar och förklaringar i ett dokument på 60 sidor.
Nu avger vi en redogörelse i vår uppföljning, i vår kommentar till kommissionens respons.
Vi understryker återigen att kommissionen enligt fördragen har skyldighet att göra all nödvändig information tillgänglig för parlamentet.
Det är på grundval av detta som parlamentet kan granska och utreda alla transaktioner så att ansvarsfriheten inte bara är ett förfarande utan snarare en konkret försäkran för den europeiska allmänheten att parlamentet har tillsyn i deras ställe och att man utför en sträng och noggrann utredning.
Parlamentet litar i sitt arbete i hög grad till revisionsrättens årliga rapport och särskilda rapport.
Dessa utgör en viktig grund för de frågor som vi tar upp och utreder.
Jag anser att kommissionen under senare år har ansträngt sig för att tillhandahålla parlamentet och den europeiska allmänheten all den information som är nödvändig för att göra en välgrundad och rättvis bedömning av hur budgeten har nyttjats.
Under den pågående reformprocessen rör sig kommissionen i riktning mot ett system av kontroll och ansvarsskyldighet.
Detta tror jag har sagts i denna kammare av revisionsrättens ordförande.
Kommissionen rör sig i riktning mot ett system av ansvarsskyldighet som kommer att vara jämförbart med medlemsstaternas högsta standarder.
En viktig fråga som har tagits upp igen i uppföljningsrapporten är att 80 procent av budgeten faktiskt förvaltas av medlemsstaternas regeringar, medan kommissionen har det slutgiltiga ansvaret.
Ett tillfredsställande resultat kan enbart uppnås genom fullständigt samarbete och effektiv förvaltning av alla medlemsstaters enskilda regeringar.
Det största bestående problemet, som anges i vårt förslag till resolution om ansvarsfrihet, är det faktum att det i förvaltningen av budgeten för år 2000 fanns ett underutnyttjande av resurser på 14 procent.
Vi har också kommenterat upprepningen av samma problem i 2001 års budget.
Detta är naturligtvis ett misslyckande i budgetförfarandet, men olika personer har gett olika kommentarer och vi har bett om en förenkling av förordningarna.
Jag tror emellertid att förenkling av regionalpolitiken och genomförande av ekonomisk och social sammanhållning är nödvändigt.
Sammanhållningsfonden och strukturfonderna måste anpassas till en mer förenklad politik om vi vill sträva efter en effektiv regionalpolitik, i synnerhet i den utvidgade Europeiska unionen.
Detta är inte en politik som är i en övergångsperiod, utan snarare en politik för den överskådliga framtiden, i synnerhet med den nära förestående utvidgningen, och vi måste förenkla hela politiken så att dessa fonder kan användas.
Vi noterade också kommissionens misslyckande i fråga om att få in pengar som blivit försenade från de nationella regeringarna, och vi noterar en utestående summa på 2,2 miljarder euro.
Vi har att göra med livskraftiga, solventa demokratier, och samtidigt som vi ser att åldersprofilen har sjunkit - skulden är inte så gammal som den varit tidigare - finns det ändå ingen rimlig anledning till varför 2,2 miljarder euro skulle vara utestående.
Frågan om utnämnandet av en europeisk allmän åklagare har också tagits upp i vår uppföljningsrapport.
Vi måste återigen understryka att detta är parlamentets politik.
Budgetkontrollutskottet har begärt det, med parlamentets stöd, vid många tillfällen.
De nationella regeringarna bedriver inte skyldigheten att utreda bedrägerier och överträdelser i samband med EU-medel med samma effektivitet som de gör i samband med sin egen statsbudget.
Så länge detta är fallet kommer vi att fortsätta att kräva utnämnande av en egen åklagare som kan se efter våra egna resurser och som också gör det.
