# ID: svediakorp-gov432930
# author: Van Orden (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
En stor del av Förenta nationernas rapport hänvisar till rollen hos zimbabwiska intressen och ger skrämmande bevis på hur Mugabes korrumperade hantlangares agerande fått följder, inte enbart för deras eget folk utan också för grannländer, som t.ex.
Kongo.
Mugabes regim är en kriminell skumraskverksamhet och en betydande faktor för instabilitet, inte enbart i södra Afrika utan, som rapporten klargör, också i Centralafrika.
Rapporten beskriver konflikterna om mineraler, jordbruksprodukter, landets inkomster och skatteintäkter mellan kriminella grupper som är knutna till de zimbabwiska beväpnade trupperna som exempelvis har överfört tillgångar till ett värde av åtminstone fem miljarder dollar från statens gruvbolag i Kongo till företag som kontrolleras av dem.
Det är löjligt att ens föreställa sig att Zimbabwes regering skulle kunna ombes utreda sitt eget agerande.
Rapporten tillhandahåller inte bara bevis på Mugabes inblandning i detta agerande, utan namnger också ett antal andra högre zimbabwier, av vilka fyra stycken är föremål för EU: s restriktiva åtgärder, men fyra av dem är det till min förvåning inte.
Den politiska, ekonomiska och humanitära krisen i Zimbabwe förvärras genom allvarliga följder för säkerhetssituationen.
För två dagar sedan utfärdade Förenta staterna en resevarning och uppmanade amerikanska medborgare att överväga att lämna Zimbabwe.
Är det då inte förvirrande för det förtryckta zimbabwiska folket att två europeiska regeringar nu försöker att skjuta upp förlängningen av och försvaga giltigheten för reseförbudet och andra restriktiva åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit mot Mugabes regim och som skall upphöra den 18 februari 2003?
Är det inte mycket kränkande att en regering i Europeiska unionen har bjudit in Mugabe till ett toppmöte i Paris?
En anledning till att våra åtgärder hittills inte har varit effektiva är att de inte har genomförts noggrant och att deras omfattning är så begränsad.
Detta är inte rätt tidpunkt att minska pressen på Mugabes regering.
I stället måste de internationella åtgärderna intensifieras.
Jag skulle vilja be rådsordföranden och kommissionens ordförande, i enlighet med det önskemål som den här kammaren har uttryckt tydligt under ett år eller mer, att insistera på att sanktionerna förnyas entydigt och att EU: s åtgärder utökas till att omfatta alla som är inblandade i den här skumraskverksamheten i Zimbabwe och Kongo.
Europeiska unionen måste vara beslutsam och konsekvent i sin hårda politik i förhållande till Mugabes regim och slutföra den här saken till förmån för alla zimbabwier.
(Applåder)
