# ID: svediakorp-gov432907
# author: Cashman (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst skulle jag vilja uttrycka min uppskattning av den förra talarens uttalanden om en rapport från rådet och kommissionen till följd av utfrågningen i FN.
Jag anser att det skulle vara mycket välkommet, och det säger jag som en delegat som har deltagit vid de tre föregående sessionerna.
Vi erkänner betydelsen av FN: s kommission som ett forum för verklig förändring, men vi anser att rådet, parlamentet och kommissionen måste agera tillsammans om vi skall kunna uppnå våra verkliga målsättningar.
Man beklagade naturligtvis bristen på sammanhållning mellan EU: s medlemsstater och den så kallade västerländska gruppen förra året, och vi har större förhoppningar inför det här året.
Vi måste erkänna den grundläggande betydelsen av Romstadgan om Internationella brottmålsdomstolen, och vi uppmanar EU: s ordförandeskap att ta upp denna viktiga fråga.
Man bör också ta itu med den viktiga frågan om avskaffandet av dödsstraffet och, återigen, uppmanar vi EU att stödja en resolution som inbjuder alla stater att presentera ett moratorium för avrättningar som har som mål att helt avskaffa dödsstraffet, och vi upprepar vår uppmaning till Förenta staterna, Kina, Saudiarabien, Kongo, Iran och andra stater att omedelbart stoppa alla avrättningar.
Men låt mig övergå till dem vilkas rättigheter ibland glöms bort, nämligen kvinnorna, barnen, minoriteterna, de homosexuella och könsöverskridarna som utsätts för omänsklig och förnedrande behandling enbart på grund av vilka de är.
Fallet med de 52 homosexuella i Kairo i Egypten är fortfarande olöst efter mer än 18 månader, och ännu fler människor har arresterats för påstådd homosexualitet.
Klagomålen från de tre brittiska männen, Nesbitt, Nawaz och Pankhurst, som har framfört allvarliga beskyllningar om övergrepp, har ännu inte utretts.
Jag instämmer med rådet i att vi måste vara konsekventa i vår tillämpning och i vår strategi, och vi måste vara beslutsamma när det gäller att sätta stopp för brott mot de mänskliga rättigheterna var de än begås.
I de fall där det finns associeringsavtal och klausuler om mänskliga rättigheter skall vi inte tveka att kritisera de länder som inte upprätthåller mänskliga rättigheter och, där så är nödvändigt, upphäva sådana avtal.
