# ID: svediakorp-gov432876
# author: Stenzel (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr höge representant, herr kommissionär, ärade kolleger!
Varken skyltarna med påskriften? No war? i Europaparlamentets vänstra del eller anti-amerikanska reflexer på denna sida respektive på högra sidan av kammaren kan på något vis bidra till att bemästra Irakkrisen.
Ingen medlemsstat i Europeiska unionen kan vara likgiltig inför denna kris, och det borde vara överflödigt att i detta sammanhang erinra om att krisen utgår från Irak och inte från USA.
Krisen har inte uppstått därför att Förenta staterna obetingat vill utlösa ett krig där, utan den har uppstått därför att det fortfarande är en despot som härskar i Irak, och som är i besittning av farliga massförstörelsevapen och i det förflutna redan har visat att han inte ryggar tillbaka för att också använda sig av dem.
Det finns tillräckligt med fingervisningar, bäste herre, om att Saddam Hussein också finansierar och drar i trådarna när det gäller den internationella terrorismen.
Enligt min åsikt är det också otillbörligt att tala om att Förenta staterna och det internationella samfundet, inklusive Europeiska unionen, här mäter med två sorts mått.
Man skall inte mäta med två olika mått, och frågan var razzior nu överallt bör äga rum, är egentligen inte legitim.
Var och en som seriöst tar itu med frågan vet att Nordkorea visserligen är mycket farligt, men att det här krävs andra svar än i fråga om Irak.
Uttalandet att även Förenta staterna förfogar över massförstörelsevapen och därför måste avrusta, har enligt min åsikt ingenting i en seriös diskussion att göra.
Sådana argument gynnar nämligen bara Saddam Hussein, som syftar till att dela den europeiska och amerikanska allmänheten, för att vinna tid och därmed överleva politiskt.
Om Saddam Hussein inte har någonting att dölja, varför lägger han då inte korten på bordet, varför tillåter han inte sina forskare att lämna uppgifter utan att spioner är närvarande?
Det får inte råda något tvivel om att nyckeln till en fredlig lösning av denna kris ligger hos Saddam Hussein, som skall vara så samarbetsvillig som chefen för vapeninspektörerna, doktor Blix, har sagt inför FN: s säkerhetsråd.
Det sätt på vilket Europeiska unionen hanterar denna utmaning kommer i slutändan också att avgöra trovärdigheten för den avsedda gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som man alltid vädjar om.
Det är absolut nödvändigt med ett gemensamt språk i denna fråga.
Det gäller inte bara för rådets yttrande i fråga om Irak, utan naturligtvis också för Europaparlamentet, och jag stöder därför också fullständigt den gemensamma resolution som general Morillon har förhandlat fram i vår grupps namn.
Vi stöder varje tänkbar fredlig åtgärd för att avväpna Irak och få landet att samarbeta.
Vi prioriterar FN: s verksamhet.
Vi betraktar Iraks raketvapen som en faktisk kränkning av FN: s resolutioner.
Som österrikare är vi bekymrade över att han lagrar stridsmedel som exempelvis mjältbrandsbakterier, och vi stöder därför alla politiska och diplomatiska krafters strävan att utnyttja kanaler för att åstadkomma en fredlig lösning på konflikten.
Vi österrikare framhäver vikten av en fredlig väg.
Men eftersom vi är ett litet land är vi naturligtvis också medvetna om att vi när allt kommer omkring inte kan hindra någon att som sista utväg också ingripa militärt, för att garantera fred och internationell säkerhet.
I praktiken betyder detta för oss att ingen österrikisk soldat kommer att delta i krigshandlingar, utan att vi - enligt österrikisk tradition - deltar i fredsbevarande åtgärder.
Det betyder också att överflygningar i samband med krigshandlingar inte är möjliga, utan bara över de områden som uttryckligen auktoriserats av säkerhetsrådet, och att slutligen Österrikes suveränitet till lands och i luften måste garanteras.
I den andan har vi fullständigt stött innehållet i det grekiska ordförandeskapets slutsatser, liksom den, förhoppningsvis, gemensamma resolutionen från Europaparlamentet.
Det är bara beklagligt att alltid den minsta gemensamma nämnaren återspeglas där.
Jag är också emot många ledamöters benägenhet att låta Irak göra dem till ett propagandaverktyg.
I motsats till detta är Europaparlamentets undersökningsgrupp till FN i New York ett viktigt instrument och om denna delegation från Europaparlamentet skulle förses med ett klart budskap till Saddam Hussein, borde man ge den möjlighet att också överbringa detta budskap i Bagdad.
