# ID: svediakorp-gov432869
# author: Evans, Jonathan (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mot bakgrund av FN-inspektörernas rapport till FN: s säkerhetsråd i måndags och tio år av irakiskt bedrägeri, undanflykter och brott mot säkerhetsrådets resolutioner borde det vara tydligt för alla närvarande att vi står inför en mycket allvarlig situation i Gulfstaterna.
Utgångspunkten i hela den här diskussionen måste vara att vi är representanter för demokratiska nationer.
Saddam Hussein är en diktator som inte hyser någon som helst respekt för demokrati, för rättsstatsprincipen eller för kraven från själva Förenta nationerna.
Som demokrater har vi ett ansvar att ge en fullständig förklaring på varför det kan bli nödvändigt att vidta åtgärder för att upprätthålla det internationella samfundets vilja, vilken är att Saddam Hussein villkorslöst skall nedrusta.
Den här frågan handlar inte enbart om FN-inspektörernas arbete, utan snarare om att ta ifrån Saddam Hussein hans massförstörelsevapen.
Dessa vapen fanns där när inspektörerna var tvungna att lämna landet 1999 - var finns de nu?
Hittills har det inte funnits några bevis på nedrustning, och låt oss inte glömma: bevisbördan ligger i detta sammanhang hos Saddam.
Enligt min uppfattning har den brittiska premiärministern ett särskilt ansvar att ge en tydlig förklaring på varför vi måste konfrontera hotet från Iraks massförstörelsevapen.
Jag måste tyvärr säga att hans egen regering hittills inte har varit så enad eller tydlig när det gäller den här frågan som jag anser att vi i Förenade kungariket har rätt att förvänta oss.
Vi är besvikna på Blairs oförmåga att i tillräcklig mån övertyga den allmänna opinionen i Förenade kungariket om nödvändigheten av beredskapen för att vidta åtgärder, inför vad som helt klart är ett verkligt hot mot vårt folks säkerhet.
I Förenade kungariket har vi under de senaste två veckorna eller så sett mycket tydliga belägg för existensen av detta verkliga hot.
Ett kollektivt misslyckande att konfrontera allvaret i situationen med enighet och beslutsamhet hjälper bara Saddam Hussein; att inte vara beredda att vidta åtgärder - om han fortsätter att lägga hinder i vägen och ljuga - skulle vara en öppen invit till vilken förbrytarstat som helst att göra vad man ville utan att ta några konsekvenser.
Det skulle också göra Förenta staterna i sig självt och Förenta nationerna i synnerhet svagt maktlöst.
Om situationen inte skulle förbättras under de kommande veckorna skulle helt klart en andra FN-resolution kunna krävas.
Det är emellertid det optimala alternativet framför något militärt ingripande i Gulfstaterna.
Efter att ha lyssnat till general Morillon menar jag att det internationella samfundet fortfarande har rätt att agera utan någon sådan ny resolution, eftersom befogenheten redan står fast i tidigare FN-resolutioner.
Den franska och den tyska regeringens ställning under de senaste dagarna, samt många av de inlägg och demonstrationer som har gjorts i den här kammaren under eftermiddagen, visar tydligt att varje möjlighet till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är ohållbar.
Jag framför inte någon ensidig politisk ståndpunkt i fråga om detta, men vi lurar verkligen oss själva som europeiska parlamentariker om vi tror att vi ens är i närheten av att utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik eller liknande - så är helt klart inte fallet.
Under de kommande dagarna och veckorna är vi i behov av starka nerver och ett effektivt FN.
Vi måste se till att Saddam Hussein förstår att hans misslyckande i fråga om att följa det internationella samfundets vilja kommer att få allvarliga konsekvenser.
Vi måste också säkerställa att den allmänna opinionen i Väst och på andra platser till fullo inser varför vi måste vara beredda på att agera till försvar för det internationella intresset.
Politiska ledare måste ha mod att konfrontera sådana hot, i annat fall kommer FN: s egen trovärdighet att stå på spel, och Saddam Hussein kommer att ha segrat.
Om de västerländska nationerna hade gett ett starkare och mer enat budskap till Saddam Hussein redan från början och stått fast vid sitt beslut hade vi kanske inte behövt överväga militärt ingripande i dag.
