# ID: svediakorp-gov432867
# author: Segni (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tillhör den generation européer som alltid, även av historiska skäl, har sett Förenta staterna som sin förebild när det gäller demokrati och frihet.
Det land som befriade Italien och Europa från det nazistiska förtrycket, det land som under decennier ledde de västerländska demokratiernas kamp mot hotet från Sovjetunionen.
Det är med sorg och oro som jag i dag ser Förenta staterna slå in på en väg som riskerar att göra att de förlorar den moraliska ledarrollen i världen, även om de naturligtvis kommer att behålla den politiska och militära.
Från en position av förnuftig fasthet gentemot hoten från den arabiska och islamiska terrorismen och från Irak självt har man övergått till en unilateral hållning som inte kan accepteras, eftersom den innebär att arbetet med att utveckla en internationell hållning backar flera decennier.
Vad skulle vi göra om Kina eller Ryssland i morgon ensidigt tar sig rätten att invadera sina grannar?
Är verkligen den farligaste staten Saddam Husseins Irak?
Visar inte Korea att det finns större faror?
Även om jag stryker under min stora sympati för och värdet av Förenta staterna måste vi därför i dag säga till dem, som allierade och som de vänner som vi verkligen är, att detta är fel väg att gå och att de måste stanna upp och lyssna på det internationella samfundet.
Pessimismen har emellertid ökat när man står inför detta europeiska skådespel, ett Europa som är mer splittrat än någonsin, där de verkliga problemen, dvs. oförmågan att ha en politisk och strategisk vision av världen, brutalt avslöjas och där de europeiska skillnaderna, som är legitima och även riktiga, skyms av oförmågan att komma fram till en gemensam linje.
Jag ser med sympati på det fransk-tyska närmandet, även om jag inte instämmer i samtliga ståndpunkter.
Jag ser med sympati på det närmandet för de länderna har alltid varit motorn i Europa och de kan förbli det även i framtiden.
Men om vi inte vill begränsa oss till bara verbala förklaringar, som faktiskt är irrelevanta, vilket de har varit hittills, måste det närmandet omsättas i en ståndpunkt som redan i morgon för oss fram till en europeisk försvarspolitik, för endast när Europa talar med en enda röst kommer det att få samma tyngd som Förenta staterna.
