# ID: svediakorp-gov432863
# author: Morillon (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 801
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Dagens debatt är antagligen den viktigaste av alla jag haft äran att delta i, sedan jag blev ledamot i kammaren.
Det handlar enligt min uppfattning om Europeiska unionens hela framtid i dess berättigade ambition att ta den plats på den internationella scenen som världen förväntar sig: ett Europa allierat med Förenta staterna för att försvara våra gemensamma värderingar, men som inte nödvändigtvis instämmer i alla deras ståndpunkter.
För att uppnå detta måste Europa lyckas tala med en röst, det vet vi, och vi fortsätter att arbeta för det här i parlamentet och inom konventet.
Man måste emellertid konstatera att när det gäller Irak skär sig i dag rösterna mellan dem som är emot varje form av hot eller militär aktion, dem som vid amerikanernas sida förefaller beslutsamma att under de kommande dagarna övergå till denna militära åtgärd och dem, som jag själv tillhör och som är i majoritet i Europeiska folkpartiets grupp, som begär att man inte bestämmer sig för krig förrän man uttömt alla diplomatiska möjligheter för att få Saddam Hussein att ge upp och tvinga honom att överge alla planer på att utveckla och tillverka massförstörelsevapen.
Till dem som säger nej till varje tanke på militär åtgärd, till dem som säger? aldrig mera krig?, skulle jag vilja säga att jag respekterar generositeten i deras engagemang, även om jag inte delar deras änglalika bild av en totalt avväpnad värld, där en universell fred skulle kunna inrättas, där allt våld skulle kunna upphöra och man inte skulle behöva vara rädd för polisen.
Till dessa vill jag påminna om den olyckliga erfarenheten från Kosovo, där EU inte lyckades få Milosevic att upphöra med sin politik för etnisk rensning, eftersom denne diktator, som alltid vetat hur alltför långt han kunde gå, inte trodde på Europeiska unionens politiska vilja eller på dess förmåga att genomföra den inom alliansen.
I dag är alla överens om att fördöma Saddam Hussein, inte bara för den risk han utgör i anslutning till den internationella terrorismen vid tillverkning och spridning av massförstörelsevapen, utan också på grund av den grymma regim han påtvingar sitt folk.
Vi anser precis som Förenta nationernas säkerhetsråd att han måste bli medveten om att han inte längre kan komma med undanflykter och att han nu inom de närmaste dagarna måste ge bevis på att han träder tillbaka och är besluten att avväpna, annars inleds ett krig som han inte har några möjligheter att vinna.
Till dem av mina kolleger som beslutat resa till Irak för att framföra ett annat budskap och garantera att det aldrig kommer att bli något krig säger jag här ganska allvarligt: var försiktiga så ni inte själva, genom att uppmuntra honom i hans fanatism, blir ansvariga för att det internationella samfundet inte skulle ha några andra lösningar än att genom vapen genomdriva det önskemål man haft i flera år.
Jag vänder mig nu till alla dem som anser att alla beståndsdelar finns för att tillåta att en väpnad aktion inleds omedelbart, utan något som helst behov av en ny resolution från FN: s säkerhetsråd och jag säger till dem: på denna punkt är den allmänna opinionen inte överens med er eftersom den kräver bevis på att åtgärden är nödvändig och en garanti för att den kommer att ske med respekt för och försvar av internationell rätt.
Colin Powell måste ge dessa bevis till säkerhetsrådet, en delegation från vårt parlament skall resa till New York på måndag för att granska frågan så noggrant som krävs.
Om inga bevis lämnas tvivlar jag inte på att FN: s säkerhetsråd drar de slutsatser som krävs av det.
Om bevisen slutligen inte är tillräckliga måste vi ge FN: s vapeninspektörer den tid de behöver för att återigen försöka undvika krig.
Det är innebörden i förslaget till resolution från vår politiska grupp och den gemensamma resolutionen som kommer att överlämnas i morgon.
Men ni förstår ju efter vad jag sagt att vi inte på något sätt kan ge intryck av att vi avvisar alla idéer om militära åtgärder.
Det skulle vara fullständigt kontraproduktivt och vi har därför lämnat in flera ändringsförslag till förslaget till gemensam resolution, där det viktigaste gäller den nuvarande skrivningen av artikel 3 som vissa skulle kunna tolka i den riktningen.
Jag tror som majoriteten av mina kolleger på betydelsen av denna gemensamma resolution, som skall visa världen att åtminstone inom Europaparlamentet är Europas röster inte disharmoniska, och med tanke på de ändringsförslag vi lämnat hoppas jag definitivt att en så stor majoritet som möjligt kommer att rösta för resolutionen.
