# ID: svediakorp-gov432861
# author: Coûteaux (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Dagens situation är egentligen inte förvånande.
Det är knappast förvånande att ha vad man skulle kunna kalla ett behov av krig, eftersom kejsardömen bara kan leva genom och i krig.
Det är inte heller förvånande att de behöver uppfinna förevändningar och inte heller förvånande att EU är löjligt delat inför detta.
Det är slutligen inte heller förvånande att Frankrike, i Europa och i världen, är en symbol för motståndet mot den kejserliga terrorismen.
Vi vet ju att kejsardömet, precis som vilket annat kejsardöme som helst, sedan tidernas begynnelse behöver kriget: kriget i Kosovo 1999, i Afghanistan 2001, i Irak i dag och kanske snart för övrigt i Elfenbenskusten - där det förs via mellanhänder mot Frankrike.
Kejsardömet behöver kriget av olika orsaker, oljan självfallet, en olja som är så viktig för Bushs oljekonsortium, men också av ekonomiska skäl.
Den amerikanska ekonomin avvaktar, det säger man oss i alla tonlägen, och det är definitivt inte någon bra situation för tillväxten.
I detta gräsliga system sker uppsvinget till priset av några hundratusentals döda.
Ännu en gång: Inget förvånar oss längre.
Inte heller förvånar det oss att Washington tvingas försköna sina brott.
Det som däremot är förvånande är att vi fortfarande tar dem på allvar.
Argumentet med massförstörelsevapen som vi inte har det minsta bevis för håller inte längre, och har inte gjort det på länge i den allmänna opinionens ögon i större delen av världen.
Om man för övrigt skulle anklaga oss för antiamerikanism, erinrar jag om vad Scott Ritter skrev, en amerikansk medborgare som ingick i det första inspektionsuppdraget som avbröts 1998 av ett första, eller ett andra eller ett tredje amerikanskt krig.
Han skrev helt enkelt att Saddam Hussein inte kan ha behållit minsta program för kemiska vapen som är användbart efter det första inspektionsuppdraget.
Jag har inte tid att utveckla de övriga punkterna, men vi är inte heller förvånade över att EU är delat.
Vissa av medlemsländerna känner sig mer som medlemmar i Förenta staternas federation än i Europeiska unionen, exempelvis Förenade kungariket där man till slut undrar vad de gör i Europeiska unionen, men de är inte de enda.
Och sedan finns det andra som, likt Frankrike, har kvar tanken på en värld som är uppbyggd av nationer.
Det är inte förvånande att Frankrike fortfarande är en symbol för motståndet mot det kejserliga raseriet: det är dess tusenårskall och den allra största delen av dess folk står i dag sammansvetsat bakom sin president för att fullfölja denna månghundraåriga uppgift.
