# ID: svediakorp-gov432855
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag instämmer i den tillfredsställelse som flera talare har uttryckt över rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser och i lovorden till dem som har deltagit i arbetet för att nå denna överenskommelse.
Men vi vill naturligtvis gå ännu längre och vi ber därför att man fortsätter arbetet för att nå samförstånd, framför allt mellan de fyra företrädare som unionen nu har i Förenta nationernas säkerhetsråd, så att åtminstone de fyra agerar samordnat.
För att man skall kunna nå ett samförstånd krävs det, enligt min åsikt, minst två saker: för det första att man inte offentliggör unilaterala ståndpunkter utan att diskutera dem med sina partner, och för det andra att de är lojala - men inte bara följer efter - med våra naturliga allierade.
Även om det förefaller uppenbart måste man nämligen komma ihåg att i den här konflikten, som hotar världsfreden, är det Saddam Husseins nuvarande regim som inte uppfyller den internationella lagligheten och som är orsaken till att vi står inför den verkliga risken att den internationella terrorismen får tillgång till kemiska och bakteriologiska vapen.
Man behöver inte heller anstränga sig särskilt mycket för att dra slutsatsen att den irakiska regeringen inte förstår något annat språk från det internationella samfundet än styrka.
Den styrkan är dock inte trovärdig om man redan i förväg säger att det inte är berättigat att bruka våld under några omständigheter, vad som än sker, vilket ordföranden för min grupp så riktigt sade.
Det är inte pacifism, det är att vara demagogisk och agera på ett ansvarslöst sätt.
Vad man måste göra om man verkligen vill arbeta för freden är att agera beslutsamt för att undvika att den internationella rätten åsidosätts och mot Iraks upprepade vägran att följa Förenta nationernas resolutioner.
Vi anser att Europeiska unionen måste fortsätta att undersöka alla politiska och diplomatiska kanaler för att lösa konflikten på ett fredligt sätt tillsammans med våra allierade naturligtvis, särskilt med våra vänner, de arabiska nationerna.
Jag vill påminna om det enhälliga stöd som Arabförbundet och Gulfstaternas samarbetsråd har givit åt resolution 1441, eftersom detta inte är en religiös konflikt eller en konflikt mellan civilisationer - på tal om den saken så skulle det vara bra att utnyttja tillfället för att blåsa nytt liv i förbindelserna mellan Europa och Medelhavsområdet.
För att vara trovärdig måste Europeiska unionen vara beredd att bidra för att garantera och bevara den internationella freden och säkerheten.
Vapeninspektörernas rapporter till säkerhetsrådet är entydiga när det gäller frågan om att Irak inte uppfyller resolution 1441.
De får varken den hjälp de begär för att genomföra sitt arbete eller tillgång till bevis som bestyrker att Irak har gjort sig av med sina massförstörelsevapen och bara det att risken finns att terroristgrupper kan få tillgång till detta slags vapen bör vara en anledning till oro för det internationella samfundet.
Den irakiska regimen har i dag fått ett nytt tillfälle; jag hoppas att de utnyttjar det, så att vi alla kan undvika större skador.
Men om Iraks regering framhärdar i att strunta i de krav som ställs på den, vilket de inte bara har gjort sedan en eller två månader tillbaka, utan sedan april 1991, när resolution 687 antogs, måste de demokratiska parlamenten, som t.ex.
Europaparlamentet, kräva att den irakiska regeringen tar sitt ansvar.
De demokratiska regeringarna och ansvariga får inte fatta beslut efter vad opinionsundersökningarna utvisar, sådana undersökningar är föränderliga; de måste informera den allmänna opinionen.
De måste ta hänsyn till den politiska debatten, men alltid försvara de högre principer som står på spel här, nämligen freden och den internationella säkerheten, inte oljepriserna.
Medborgarna kommer regelbundet genom demokratiska val bedöma om regeringarna, och även oppositionerna, har fattat rätt beslut.
