# ID: svediakorp-gov432847
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 890
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionsföreträdare, herr Solana!
Jag tror att ni, herr Solana, och även Chris Patten har klargjort att Europeiska unionen har haft några utrikespolitiska framgångar som vi i denna stund också bör erinra om.
Uppräkningen av Europeiska unionens insatser i Bosnien och i Makedonien, den stora belastningen att svara för de europeiska styrkorna i Afghanistan, liksom det faktum att Europeiska unionen enbart ur sin budget ger ut tre gånger så mycket pengar för utlandsstöd som Amerikas förenta stater, allt detta är, tror jag, väsentliga fakta som det gamla Europa kan vara stolt över.
Här bör vi också erinra om att prestationerna under denna månad - utvidgningen av Europeiska unionen åt öster och söder vilket medför att området för stabilitet och demokrati tänjs ut - är avgörande faktorer för en fredligare värld.
En utökning av stabilitetsområdet är det första motivet för att utvidga Europeiska unionen.
Jag anser att vi bör ta med och påpeka detta i helhetskonceptet.
Men när det handlar om krig och fred har vi, när det behövts, hittills inte kunnat tala med en röst.
Detta problem uppstod redan förra sommaren.
För om den ene säger att han i vilket fall som helst är med, och den andre säger att han inte i något fall vill vara med, då är det svårt att finna en medelväg, men en sådan har vi - lyckligtvis! - sedan huvudsakligen funnit med hjälp av den franske presidenten och er, herrar Solana och Patten.
Mina damer och herrar!
Det måste i detta sammanhang också stå klart att bara ett försök att utarbeta en gemensam ståndpunkt på basis av en insikt om att detta är den enda vägen - om man är ärlig mot sig själv - som kan leda till att man gör sin stämma hörd överallt, nämligen i New York, Washington och Bagdad.
Detta är den väg som vi bör slå in på och inte de pilgrimsfärder som somliga gör till Bagdad och andra till Washington.
Mina damer och herrar!
Jag tror att vi nu bör fortsätta de ansträngningar som rådet - lyckligtvis! -påbörjade under denna vecka.
Åtminstone för ögonblicket har man där ändå kommit fram till en någotsånär förnuftig ståndpunkt, man gjorde en särskild bedömning och föredrog den multilaterala vägen, och man försöker att inom ramen för Förenta nationerna finna en fredlig lösning.
Men här måste det också stå klart att man måste hålla fast vid detta ända till slutet.
Det är inte bara ett samförstånd som gäller i åtta dagar, utan det måste också vara operativt.
Mina damer och herrar!
Utgångspunkten för alla överväganden är naturligtvis följande: Enligt FN: s uppfattning - uttryckt exempelvis i resolution 1441 - måste det ske en nedrustning i Irak, och Saddam Hussein måste delta aktivt i denna nedrustning.
Dessa förutsättningar har enligt uttalanden av Blix ännu inte uppfyllts, till exempel.
Därför är det bra att mångas ansträngningar har lett till att man lyckats få tidsfristen förlängd, och denna tid måste utnyttjas för att finna en fredlig lösning till att förstöra massförstörelsevapnen - såvida det finns några - och avväpna Irak, för att på så sätt ge uttryck för FN: s vilja, som den uttryckts i internationell rätt.
Mina damer och herrar!
För detta krävs det dock också att Blix inspektörer får samma information som de personer förfogar över, vilka säger att de redan känner till att något finns och att de någon gång skall offentliggöra detta.
Jag anser att man redan nu borde säga detta till Blix, för hur skall vi kunna förklara för vår befolkning att ett krig är oåterkalleligt, om vi själva inte talar om hela sanningen för våra allierade inspektörer, så att de också kan nå sitt mål?
Här verkar en viss brist på trovärdighets byggas upp, som senare skulle kunna åstadkomma stor skada.
Att Saddam Hussein är en massmördare får man dock inte glömma bort i det här sammanhanget.
Jag var tillsammans med baronessan Nicholson i ett irakiskt flyktingläger i Iran, och jag såg hur människorna måste leva där, som fördrevs och som förföljdes med kemiska vapen av Saddam Hussein.
Att nu framställa Saddam Hussein som om han inte skulle utgöra någon verklig fara, det förefaller inte heller trovärdigt.
Mina damer och herrar!
Vi bör också klargöra för oss att det finns en verklig risk med massförstörelsevapen i händerna på sådana som Saddam Hussein, särskilt om han skulle gå segerrik ur denna konflikt, med alla de psykologiska konsekvenser som skulle bli följden i regionen.
Men vi bör också säga: Vad sker när kriget är över?
Hur skall den politiska uppbyggnaden ske?
Hur länge måste det finnas trupper från väst där?
I vilken utsträckning har det att göra med nyordningen i hela regionen, i vilken riktning och till vilket pris?
Det har jag hittills inte hört något svar på, och jag tror att om man går in i något, bör man också överväga hur man skall komma ut igen.
(Applåder)
