# ID: svediakorp-gov432842
# author: Cohn-Bendit (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 859
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Vi riskerar att upprepa oss i dag.
Jag skulle vilja ge er ett förslag.
Det är självklart att ingen i dag här försvarar en diktator.
De som var kommunister är det inte längre, och de försvarar ingen kommunistisk diktatur.
Och jag tror att bland alla dem som besökt Saddam Hussein för att leverera kärnkraftverk eller, exempelvis för att som den unge amerikan som då stod nära försvarsministern och som hette Rumsfeld, leverera kemiska vapen att släppa ut över Iran, skulle ingen i dag göra det som han gjorde då.
(Applåder)
Vi kan notera det, men problemet ligger inte där.
Det handlar i stället om trovärdighet för en internationell institution när det gäller att införa något som en tysk sociolog så intelligent benämnde: Make law, not war.
Problemet i dag är att veta om vi kan införa lagar på internationell nivå.
I den situation vi känner till - Patten och Solana har sagt det - är argumentet: om Irak inte samarbetar måste man tvinga det att nedrusta.
Ni förespråkar alltså ett militärt ingripande på medellång eller kort sikt.
Jag tror att man inom ramen för den internationella ordningen måste besluta om i vilka situationer man måste bekämpa diktaturer och i vilka man måste använda diplomatiska medel.
Det är faktiskt jag som säger det, jag som ofta mot min egen och andra grupper försvarat och fortfarande försvarar det militära ingripandet i Kosovo och ingripandet i Afghanistan.
Jag tycker också att det var rättvist, ännu en gång emot majoriteten i min grupp, att ingripa när Saddam Hussein invaderade Kuwait, men jag tror att Saddam Hussein inte under de senaste femton åren varit så svag som han är i dag.
Det är en blodig och svag diktator som i dag inte kan attackera någon.
Det är en skillnad i kampen mot diktaturerna, de som agerar utåt och de som inte gör det.
När det så gäller blodbad, mina damer och herrar: fyra miljoner döda i Uganda, med machete, inte med massförstörelsevapen, de dödade varandra med machete.
Vad gjorde vi?
Vem ingrep för att stoppa detta blodbad?
Ingen!
Låt oss därför behålla vårt lugn.
Vi har sett miljoner döda, blod, och ingen var intresserad: inget intresse när det gällde oljan.
Det tog oss år att ingripa i Bosnien: inget intresse när det gäller olja.
Låt oss därför dämpa våra stora tal om diktaturer, dråp och barn som dör.
Men det finns ett problem.
Dagens Iran har raketer.
Iran håller på att skaffa sig kärnvapen.
Iran kan i dag attackera Israel, Europa, Grekland och nå dessa regioner.
Men är det någon som föreslår en militär razzia i Iran?
Självfallet inte!
Det skulle vara alltför farligt.
I dag har Nordkorea sagt att man vill producera kärnvapen.
Är det någon som föreslår ett militärt ingripande?
Men naturligtvis inte!
Det skulle vara alltför farligt.
I och med de argument som utvecklats gentemot Irak är vi på väg att ta fram ett program för kärnvapenspridning.
Vi säger till diktatorerna: se till att ha massförstörelsevapen så kommer ingen att ge sig på er!
Det är sanningen.
Vi måste därför backa.
Amerikanerna och engelsmännen befinner sig kring Irak, och Irak kan alltså inte röra sig.
Vi har därför tid.
Vi kan vänta ett år.
Vi säger: soldaterna stannar.
Men låt oss samtidigt visa världen vad vi kan göra.
Låt oss lösa problemet mellan Israel och Palestina genom att fortfarande hota Saddam Hussein.
Låt oss byta dagordning och prioriteringar.
Vi skall för den skull inte fara med osanning; att det i dag finns inspektörer beror på att det finns militärer.
Men låt oss utnyttja situationen för att kontrollera och inte för att kriga.
Låt oss samtidigt försöka åstadkomma förhandlingar i Mellanöstern.
Jag tror att Ariel Sharon kommer att bilda en koalition som kommer att tvinga honom att förhandla med palestinierna.
Först måste vi tvinga honom att låta palestinierna välja sina egna företrädare för att de skall kunna förhandla med israelerna.
Låt oss ändra dagordningen.
Låt oss finna en lösning i Mellanöstern och ni skall få se att de arabiska massorna kommer att applådera oss om vi måste straffa Saddam Hussein med våld.
Men om vi till att börja med ger oss på Saddam Hussein, kanske på grund av oljan, utan att ha tagit och slutfört något initiativ i Mellanöstern, kommer vi inte att vara trovärdiga och vi kommer inte att skapa mer rättvisa i världen.
Alltså, make law, not war, ändra dagordningen, ge oss tid, stanna kvar ett år, eller två.
Vi skall avväpna Saddam Hussein, men låt oss först hitta en lösning i Mellanöstern.
(Applåder)
