# ID: svediakorp-gov432840
# author: Watson (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med fyra medlemsstater i FN: s säkerhetsråd, inklusive ordförandeskapet, borde EU ha möjlighet till verkligt inflytande på de aktuella händelserna, och detta skulle också vara fallet om man talade med en röst.
Jag undrar om Solana skulle kunna bekräfta att mötet för fyra medlemmar i säkerhetsrådet, sammankallade av det grekiska ordförandeskapet före måndagens möte för rådet (allmänna frågor), var avsett att uppnå en enda gemensam ståndpunkt inom EU?
Kommer sådana möten att ske regelbundet?
Eller var det helt enkelt ett försök att lappa ihop rådets resultat utan att rådfråga de övriga medlemsstaterna?
Kanske kan jag också fråga om han, i den beklagliga frånvaron av en sammanhängande strategi inom EU under upptakten till en möjlig konflikt med Irak, skulle kunna åta sig att se till att EU nu börjar arbeta på en plan för en strategi efter konflikten i regionen?
När vi senast diskuterade läget i Irak, i början av september, verkade världen stå på kanten av ett ensidigt militärt vågstycke som leddes av Förenta staterna.
Det viktigaste vid den tidpunkten var att förhindra att FN: s och den internationella rättens trovärdighet skulle undergrävas av ett förebyggande angrepp som inte godkänts av FN, och att se till att vapeninspektörerna återvände till Irak.
Det kan så vara att vi är den gamla kontinenten, men vi minns gårdagarna tämligen väl, och vår erfarenhet av krig har varit mycket olik USA: s.
När allt kom omkring följde Förenta staterna FN: s väg i höstas, och säkrade en enhällig röst för en hård resolution från säkerhetsrådet.
FN: s vapeninspektörer har fått tillstånd att återvända till Irak, och gör ett professionellt och noggrant arbete.
Så vi liberaler saluterar Colin Powells, Hans Blix, Mohamed Elbaradeis och andra personers ansträngningar för att förstärka den multilaterala rättsstatsprincipen.
Nu när vi står på den rätta vägen för internationellt samarbete måste vi på alla sätt försöka att bevara denna enighet.
Efter presentationen av Blix ' rapport för säkerhetsrådet finns det emellertid en ny risk - en risk för att FN: s och den internationella rättens trovärdighet skall undergrävas, inte av ett ensidigt handlande av Förenta staterna, utan av ett misslyckande från det internationella samfundet i fråga om att säkerställa att Irak gör sig av med massförstörelsevapnen en gång för alla.
Blix ' rapport till FN utgör en fällande, om inte slutgiltig, redogörelse för Iraks misslyckande att samarbeta till fullo med FN: s vapeninspektörer.
Saddam Hussein måste i enighet med FN-resolution 1441 säga sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen.
I stället har vi fått halva sanningar, undanflykter och kringgåenden.
Blix har inlett anklagelseprocessen med starka argument, fastän det bevis han har presenterat ännu inte utgör något bevis utom alla tvivel.
Det är anledningen till att liberaler i denna kammare insisterar på att inspektörerna skall få fortsätta sitt arbete.
Blix tar upp många oroande frågor i sin rapport.
Saddam Hussein har uppenbarligen något att dölja.
En fredlig upplösning av krisen är fortfarande möjlig, under förutsättning att Irak nu visar en äkta vilja till samarbete med FN i fråga om nedrustning.
Men han har inte mycket tid kvar innan internationella samfundets domstol måste komma till ett avgörande, eftersom inspektörerna skall avlämna en ny rapport den 14 februari.
För liberaler kommer krig alltid att vara en sista utväg.
Tillämpning av militärt ingripande innebär att den internationella styrelseformens instrument, som vi fäster så höga förhoppningar vid, har misslyckats.
Men det internationella samfundet måste samtidigt stå berett att upprätthålla respekten för sin vilja, i annat fall kommer rättsstatsprincipen att nonchaleras.
Och det finns en stor mängd bevis för att Saddam Hussein bryter mot internationell rätt, i all synnerhet mot FN-konventionen om folkmord, för mord på en halv miljon träskaraber.
Så låt oss glömma allt tal om att låta Saddam Hussein tyst smyga sig undan i natten i en bekväm landsflykt till ett tredje land.
Han är en krigsförbrytare, och han måste ställas inför Internationella brottmålsdomstolen.
Till de ledamöter som avser att ge Saddam Hussein budskapet att straffrihet i landsflykt är ett acceptabelt sätt att slippa undan säger jag, för att använda mig av krigsmotståndarnas fras:? inte i vårt namn?.
Och jag uppmanar dem att rannsaka sitt samvete.
Är det bästa sättet att främja fredens sak verkligen att resa till Bagdad för en fotografering, och riskera att bli manipulerad av den irakiska regimen?
Blix meddelade oss i går att inspektörerna kan fullborda sitt arbete mycket snart om Irak väljer att samarbeta.
Inspektörerna måste ges mer tid, men om Blix rapporterar den 14 februari att Irak har underlåtit att ge svar på hans frågor, och om säkerhetsrådet av den anledningen beslutar att man påtagligt bryter mot resolutionen, har det internationella samfundet skyldighet att agera.
Om Irak inte griper denna sista möjlighet att samarbeta måste vi agera tillsammans genom FN för att genomföra resolution 1441.
