# ID: svediakorp-gov432838
# author: Poettering (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,276
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Solana, kommissionär Patten, kolleger!
När det handlar om frågan? krig eller fred? måste vi föra debatten med största allvar, men vi måste också vara självmedvetna.
Det är den inneboende visheten i denna gamla europeiska kontinent, att den alltid kan förnyas, och vi bör säga till alla dem i världen som ifrågasätter vår förmåga att politiken för att ena Europa är den största fredsrörelsen på denna gamla europeiska kontinent som ändå alltid förnyar sig, och att detta är ett exempel på - kanske också för andra delar av världen - hur man kan umgås fredligt med varandra.
Mina damer och herrar!
Jag vädjar om att vi skall respektera våra inbördes åsikter.
Vi kommer säkert då och då att komma fram till olika resultat, men var och en hävdar sin åsikt på grundval av sin egen övertygelse, och sedan måste vi se till att vi väljer rätt väg.
För Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna är det helt klart att vi måste försöka göra allt som är tänkbart för att bibehålla freden i världen och freden i Mellanöstern - när det gäller det problemet.
Det måste vi ägna oss åt, det måste vi arbeta för, och Förenta Nationerna utgör ramen för det.
Kära kolleger!
Även om användandet av våld, av krig, alltid bara får vara den sista utvägen, och våra ansträngningar måste inrikta sig på fred, får vi inte bortse från de faktum som vi står inför.
I Irak har vi att göra med ett brottsligt system, med en diktator, en tyrann som lär förfoga över massförstörelsevapen - det är problemet!
Han är en massmördare, en krigsförbrytare, som har använt dessa vapen - det har kommissionär Patten påpekat - särskilt kemiska vapen, mot sitt eget folk, kurderna.
1980 påbörjade han ett krig mot Iran och 1990 överföll han Kuwait.
Kolleger!
Jag är säkert också kritisk gentemot Förenta staterna, men om Förenta staterna inte vid den tidpunkten hade anfört koalitionen för att befria Kuwait, vore det då inte tänkbart att samme diktator hade utvidgat sin expansionslust även till andra länder inom det arabiska området?
Det måste vi också komma ihåg i dag.
Hans regim undertrycker det egna folket med hjälp av underrättelsetjänst, våld, mord och terror.
Mina damer och herrar!
Massförstörelsevapen i händerna på Saddam Hussein och hans regim utgör en risk för hela regionen och för det internationella samfundet.
Trots att det är nödvändigt för oss att tala öppet med våra amerikanska vänner, är det viktigt att säga att det inte är Förenta staterna som är problemets kärnpunkt, utan Saddam Husseins brottsliga system i Bagdad!
(Applåder från mitten och från höger)
Mina damer och herrar, kära vänner!
Vi vill också helt klart påpeka - eftersom det i fråga om Irak handlar om ett arabiskt land - att om vi nu befinner oss i denna situation med Irak, så skall vi samtidigt säga till den arabiska och islamiska världen: Vi vill ha ett samarbete, vi vill ha partnerskap och vi vill ha vänskap - om det är möjligt - mellan oss och alla arabiska och islamiska stater, och detta måste vara en av de viktigaste grundvalarna för Europeiska unionens politik!
Jag vill tacka inte bara herr Solana och herr Patten så hjärtligt, utan också alla dem som bemödat sig nu under dessa svåra dagar och veckor, och jag vill tacka parlamentets talman Pat Cox för att han i går möjliggjorde detta samtal med Hans Blix.
Jag lärde mig väldigt mycket av det.
Man var överens om att det skulle vara konfidentiellt - annars kan man väl inte föra ett sådant samtal - men jag och vår grupp håller med om att det internationella samfundet under många år, sedan 1990, inte verkligen aktivt har gjort något åt Saddam Hussein, så vi måste upprätthålla de senaste månadernas press på honom för att förhoppningsvis kunna komma fram till en fredlig lösning.
Detta måste vara en chans för freden, och det måste också vara så att våra amerikanska partner och vänner - förhoppningsvis - ännu inte har beslutat om en militäraktion gentemot Irak.
Vi måste vara öppna för en verkligt fredlig lösning, och detta måste ske inom ramen för Förenta Nationerna.
Mina damer och herrar!
Vi måste emellertid också alltid klargöra logiken.
Det diskuterade vi i går också med Blix.
Logiken får inte bestå i att inspektörerna nu far runt i landet för att titta efter var något befinner sig.
Logiken består snarare i - och det är också åtagandet i resolution 1441 - att den irakiska regimen verkligen skall öppna dörren och att Blix och hans mannar nu inte måste fara genom landet så att säga med en lykta, utan att - som Solana sade och som det står i resolution 1441 - det krävs ett verkligt aktivt samarbete från regimen i Bagdad.
Det måste vi insistera på, mina damer och herrar!
Från Vita huset har vi hört presidentens talesman säga:? Antingen avrustar han eller blir avrustad!?
Vi uppmanar därför Saddam Hussein att bestämt bidra till detta.
Jag citerar Hans Blix, som för det första sade:? Det tycks hittills inte vara så att Irak verkligen har accepterat kravet på avrustning?, och för det andra sade att samarbetet enligt paragraf 9 i resolution 1441 skall vara? aktivt?.
Det räcker inte att bara öppna dörrar.
Vi har frågor som Hans Blix har ställt, och som vi också måste lägga fram för allmänheten: Vad har hänt med det biologiska mjältbrandsstridsmedlet?
Vart har de 8 500 litrarna tagit vägen?
Vad har hänt med det giftiga kemiska stridsmedlet VX, som har vidareutvecklats?
Om Irak verkligen har avrustat, som man påstår, då hade det varit riktigt och hade motsvarat internationell rättspraxis om detta hade skett under Förenta nationernas överinseende, som ju föreskrivs i dokument och resolutioner.
Jag hoppas att Irak blir mer samarbetsvilligt under de närmaste dagarna och veckorna.
Kära kolleger, rådet (utrikesministrarna) fattade i måndags ett riktigt beslut, där det krävdes en fullständig avrustning.
Men vi måste också - och alla känner till svårigheterna även för européerna - gå en medelväg; vi kan inte säga Right or wrong, always America!
Den vägen får vi inte gå!
Men vi kan inte heller göra så att vi säger: Hur än Irak svarar så förblir den irakiske diktatorn ostraffad, och vi kommer inte att delta!
(Applåder)
Det är som om man skulle säga till en potentiell mördare: Var snäll och mörda inte, men om du ändå gör det så får det inga straffrättsliga följder!
Därför måste vi upprätthålla pressen!
Vi kräver av den amerikanska regeringen att om det inom underrättelsetjänsten hos våra amerikanska partner och vänner finns information, så måste den också läggas fram offentligt i säkerhetsrådet, så att vi verkligen får fullständig kännedom om dem.
Vi måste informera människorna, och därför är det vår bestämda åsikt att om Irak har några massförstörelsevapen, så måste man förstöra dem.
Vi vill uppnå detta genom Förenta nationerna, och vi vill göra det på fredlig väg!
(Applåder)
