# ID: svediakorp-gov432822
# author: Dupuis (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
Den text vi förbereder oss för att rösta om är helt enkelt avskyvärd och förhatlig.
De ledamöter och kolleger som under två års tid har bromsat parlamentets alla krav på att ställa Milosevic inför rätta är desamma - Oostlander är inte här just nu - som i dag bedriver denna? realistiska? politik gentemot Ryska federationen och Putin, och som så snart det är möjligt döljer den verkliga situationen i Tjetjenien, det vill säga ett verkligt folkmord.
Vi säger att vi är besvikna över att Budanov frigavs.
Chockerade är enligt min mening det minsta vi kan vara.
Vi beklagar att vi inte kan bege oss till Tjetjenien, med tanke på att vårt besök har skjutits upp fyra gånger och att Europaparlamentets delegation skulle ha åkt till Tjetjenien för två år sedan.
Vi blandar ihop saker och ting, vi förlorar alla hållpunkter.
Vi glömmer att det utfördes motståndshandlingar i våra länder under åren 1940-1945, och att motståndet riktades mot ockupationsmaktens symboler, mot Vichy, Quisling, mot personer som samarbetade med ockupanten.
Attacken mot högkvarteret i Groznyj är i dag en motståndshandling, även om jag som icke-våldförespråkare inte skulle kunna tänka mig en sådan handling.
Vi anklagar de tjetjener som angriper den centrala delen av samarbetet med Moskva för att begå terrordåd.
Det här handlade inte om terrordåd.
De angrep en kärna av personer som arbetade för den ryska säkerhetstjänsten FSB, och därmed ett strategiskt mål för de stridande, för de tjetjenska motståndsmännen.
Vi har förlorat alla begrepp.
Vi blandar ihop allt under termen terrorism.
Detta är ytterst allvarligt, liksom det är ytterst allvarligt att förespråka en politisk lösning men samtidigt stödja en folkomröstning som anordnas av ockupanten, och att förorda politiska förhandlingar samtidigt som man i praktiken förbjuder tjetjenska parlamentariker och ministrar att komma till vårt territorium för att träffa våra länders politiker i Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet, under förevändningen att det är omöjligt.
Vi vet mycket väl att artikel 14.3 ger oss möjlighet att upprätta svarta listor över jugoslaviska och vitryska personer och att vi kan upprätta en? vit lista? över tjetjenska personer.
Om vi vill tala om politik måste vi tala politik med politiska samtalspartner.
Vi börjar verkligen bli medskyldiga till ett folkmord.
Det är dags för parlamentet att vakna upp.
Annars kommer vi att upprepa samma avskyvärda saker som hände i Bosnien, Kroatien och Kosovo.
Enligt min mening har vi redan betalat tillräckligt för detta.
