# ID: svediakorp-gov432796
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka talmanskonferensen för att man tagit upp denna viktiga fråga till behandling, och jag vill tacka den ärade kommissionären.
Allra först måste man konstatera att det är fullt berättigat att sträva efter att utveckla försvarssystemet för övervakning av den nya teknologins ubåtar som är svåra att upptäcka med traditionell passiv radar.
Det är klart att det enbart är sådana med fientliga avsikter som använder ubåtar som inte syns på radar.
Därför finns det skäl att hålla sig informerad.
Frågan gäller dock vilken teknologi vi väljer och till vilket ekologiskt pris.
Det lågfrekventa radarsystem, LFAS, som Natoländerna utvecklat kan ge upphov till att valarna förirrar sig till stränderna och kan ge dödliga skador på valarnas inre organ.
Det ljud med hög decibel och låg frekvens som radarn producerar kan fortplanta sig tusentals kilometer i havet.
Valdöd har förekommit inom områden där Förenta Staterna har testat systemet.
I mars 2000, samtidigt som man testade flottans radarsystem på havet, drev 17 valar upp på stränderna på Bahamasöarna av vilka åtta dog.
Vid obduktionen av de döda valarna kunde man konstatera blodutgjutningar i deras hjärnor och inneröron orsakade av extremt högt ljud.
Förenta Staternas flotta konstaterade själv i sin rapport över dödsfallen bland valarna på Bahamasöarna att LFAS var den mest sannolika orsaken till att valarna dött.
I september 2002 inträffade på Kanarieöarna, alltså inom EU: s område, den mest omfattande valdöden på 20 år, när 15 valar av olika art dog på grund av inre blödningar.
Nato utförde samtidigt en krigsmanöver i området, där 58 krigsfartyg och sex ubåtar från olika länder i alliansen deltog.
LFAS-apparaten producerar lågfrekvent ljud på 1 000 hertz och i medeltal 250 decibel, med vilket den finkammar havsbotten på flera tusen kilometers avstånd.
Det höga men lågfrekventa ljudet påverkar valarnas beteende och inre organ på många olika sätt.
Oljudet kan skada öronbenen samt orsaka blödningar i hjärna och lungor.
Systemet kan på långt håll från ljudkällan störa valarnas kommunikationssystem som fungerar på samma låga frekvens.
Oljudet försvårar valarnas orienteringsförmåga, flockbildning, parning och näringstillförsel.
Sambandet mellan radarn och valdöden är dock svårt att bevisa, eftersom det är mycket svårt att spåra valarna och undersöka förändringar i deras beteende på lång sikt.
Förenta Staternas flotta har genomfört en miljökonsekvensutredning för systemet, men välrenommerade amerikanska miljöorganisationer anser att den är bristfällig.
I november i fjol förbjöd en federal domare flottan att tills vidare testa systemet inom Förenta Staternas territorialvatten med hänvisning till lagen om skydd av havsdäggdjur.
Flottan har dock den nationella myndighetens tillstånd att fram till augusti i år utföra testerna under 432 timmar på andra havsområden.
Flottan har hittills gått med på att testa sin utrustning på långt avstånd från kustområdena samt utanför områden som är kända fortplantningsområden eller vandringsleder för havsdäggdjuren.
Forskarna har dock konstaterat att det inte är säkert att utföra testerna ens mitt i Stilla havet, eftersom det är omöjligt att göra en heltäckande kartläggning av valarnas rutter.
Systemet täcker upp till 75 procent av världens hav.
Man har inte alls utrett vilken effekt systemet har i Medelhavet eller Östersjön, där radarns räckvidd sträcker sig från kust till kust och djuren inte har någon chans att förflytta sig bort från ljudets verkningsområde.
EU har en klar skyldighet att agera och kräva information om systemet.
Frågan är även förknippad med ett klart ekonomiskt intresse: Fiskare inom EU har under det senaste året varit oroliga över radarsystemets inverkan på fiskbestånden i deras fiskevatten.
Även om fiskar är mindre känsliga för systemets skadliga effekter än havsdäggdjuren, är det klart att oljudet från radarn kan skrämma bort fiskarna och på så sätt försvåra yrkesutövandet.
Herr talman!
Jag tackar kommissionen för uttalandet.
Med utgångspunkt i vad jag sagt måste man sträva efter att få till stånd ett användningsförbud för radarsystemet tills vidare, och snabbt utreda systemets inverkan på de levande organismerna i havet.
Det vore bäst om Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor på basis av kommissionens uttalande i dag och med stöd av övrigt material tog upp ärendet till behandling och sammanställde ett betänkande om saken.
