# ID: svediakorp-gov432786
# author: Solbes Mira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 896
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Föredraganden, Rosa Miguélez, har nämnt det meddelande som kommissionen antog den 23 december om den integrerade ramen för att sluta fiskeavtal med tredje länder.
Jag håller med henne om att denna lyckliga omständighet kommer att visa att parlamentet ånyo behöver reflektera över kommissionens förslag.
I det nämnda meddelandet tar man upp alla de frågor som har att göra med den bilaterala dimensionen i de förbindelser kommissionen har med tredje länder i fiskesektorn, särskilt med kustländer under utveckling.
Vi tror att det är en bra grund för att inleda en debatt i frågan.
Kommissionen, som är medveten om vilken betydelse det kapitlet i den gemensamma fiskeripolitiken har, särskilt för vissa av unionens regioner, föreslår att rådet skall fastställa politiska riktlinjer som är kapabla att leda detta kapitel i den gemensamma fiskeripolitiken i en riktning som bekräftar gemenskapens vilja att arbeta för att nå en utveckling av ett ansvarsfullt fiske av intresse för alla.
Som föredragandens betänkande så väl visar kan den framtida externa dimensionen i den gemensamma fiskeripolitiken inte förbise gemenskapens åtaganden på internationell nivå, oavsett om de hör till GUSP, handel eller till och med - jag skulle våga mig på att tillägga - åtagandena för en hållbar utveckling.
Särskilt med tanke på vissa grupper av länder - som utvecklingsländerna - eller vår kamp för en bättre styrning på världsnivå, såväl ur politisk som ekonomisk synvinkel.
När det gäller budgeten uppskattar kommissionen att dess insats bör anses vara en investering i ett ansvarsfull fiske, istället för en enkel kompensatorisk mekanism.
När det handlar om den multilaterala dimensionen har jag noterat era observationer om bristen på personal- och materialresurser.
Däremot delar jag inte föredragandens analys om behovet av att revidera röstmekanismerna i de regionala fiskeorganisationerna.
I denna typ av organ är gemenskapens tyngd mycket större än det antal röster vi representerar.
När det handlar om sanktioner i de regionala fiskeorganisationerna är vi däremot positiva till att man skärper kontrollåtgärderna för att hindra att fiskeprodukter från fartyg som inte respekterar internationella regler saluförs.
I det nya åtgärdsprogram som kommissionen lagt fram för att bekämpa det illegala, okontrollerade och ej reglerade fisket, föreslås ett antal initiativ i frågan, särskilt åtgärderna 5 till 10 som har till syfte att harmonisera kontrollsystemen i de regionala fiskeorganisationerna så att de blir effektivare och samtidigt respekterar principen om ett multilateralt tillvägagångssätt.
Å andra sidan har jag med tillfredsställelse sett att nämnda åtgärdsplan har mottagits positivt av parlamentet.
Busks betänkande om detta initiativ antogs enhälligt under sammanträdet i november.
När det gäller gemenskapens förpliktelse att respektera internationella åtaganden som undertecknats, samt ratificeringen av New York-överenskommelsen är nu 14 medlemsstater beredda att gå vidare till ratificering.
Jag hoppas att allt är klart för ratificering innan halvårsskiftet.
När det gäller Medelhavet nämner man i meddelandet - och det vet ledamoten också - att vi tagit initiativ till att med det kommande italienska ordförandeskapet organisera en internationell konferens som förmodligen kommer att hållas i Venedig i december 2003.
Minskningen av fristerna för att införliva gemenskapsrätten i de rekommendationer som görs i nämnda organisationer, eller i de regionala organisationerna, oroar också kommissionen, som inte bär ansvaret för att man tyvärr inte kunnat gå vidare med detta förslag.
När det gäller de sociala aspekterna, är de en del av de mål som kommissionen försöker driva igenom och som borde anta en ny dimension i de framtida samarbetena.
När det gäller behovet av att öka den vetenskapliga forskningen upprepar jag kommissionens vilja att inleda en åtgärdsplan.
Även om det sker med viss fördröjning borde åtagandet nå ett gott resultat innan årsslutet.
Avslutningsvis har rådet fram till år 2004 när det gäller främjandet av bildandet av blandade företag bibehållit möjligheten att ekonomiskt stödja skapandet av företag genom FFU, men endast i de fall där det finns ett fiskeavtal som stärker konsekvensen i våra initiativ.
Ni kan också se att kommissionen i meddelandet om associeringsavtal i fiskesektorn inte utesluter att ta till de nämnda instrumenten för att främja associeringar i framtiden.
Snarare motsatsen, vi förordar att det och andra ekonomiska instrument för att underlätta utvecklingen används.
Jag är säker på att meddelandet om associeringsavtal i fiskesektorn, som antagits av kommissionen, kommer att utgöra en möjlighet att på ett betydande och innovativt sätt gå framåt i utrikeskapitlet i den gemensamma fiskeripolitiken, och att vi tillsammans kommer att klara av att skapa en dynamik som garanterar hållbarhet i fisket på en hög nivå till förmån för oss alla.
Kommissionen är övertygad om att bristen på politiska initiativ på gemenskapsnivå kommer att leda till att gemenskapens fiskeflotta gradvis kommer att minska i storlek.
Det kommer däremot inte att leda till att fartyg skrotas, utan snarare till att de skiftar flagg, eller att privata fiskeavtal kommer att mångdubblas.
Jag hoppas att Europaparlamentet delar denna analys och att det således håller med om att det är nödvändigt att undvika en situation som leder till en betydande minskning av den roll gemenskapspolitiken spelar i det externa fisket.
Det skulle stå i motsats till vår vilja att införa en politik som inriktar sig på ett hållbart fiske i ett globalt perspektiv.
