# ID: svediakorp-gov432785
# author: Miguélez Ramos (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,022
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Som ni vet beslutade parlamentet för ett år sedan, på begäran av den socialdemokratiska gruppen, att utarbeta ett initiativbetänkande om den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension, det vill säga om Europeiska unionens deltagande i de regionala fiskeriorganisationerna och också i de internationella fiskeriavtalen.
Under förfarandet, och då betänkandet antagits i utskottet, fick vi ta del av meddelandet från kommissionen om samma fråga inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
Det är uppenbart att fiskeriutskottet måste utarbeta ett andra betänkande som jag tror kommer att ligga i linje med den resolution vi antar här i dag.
Genom detta betänkande försöker fiskeriutskottet påkalla denna kammares uppmärksamhet för att kräva en större koppling och samordning mellan den gemensamma fiskeripolitikens externa dimensioner och annan gemenskapspolitik, som till exempel handelspolitiken, utveckling och samarbete och utrikespolitik.
När generaldirektoratet för fiske förhandlar i multilaterala organisationer, eller då internationella fiskeriavtal förhandlas fram, verkar de inte ha den största ekonomiska och handelsmässiga makten i världen bakom sig.
Och när Europeiska unionen förhandlar om associeringsavtal eller handelsavtal eller beslut inom ramen för Världshandelsorganisationen beaktar man inte i tillräckligt hög grad fiskerifrågorna.
Saken är den att gemenskapens fiskeverksamhet i fiskevatten som inte är gemenskapens försörjer vår marknad, som lider brist på fiskeprodukter som ni vet.
Dessutom hjälper den till att bibehålla en verksamhet i regioner som är beroende av fisket.
Dessa är vanligtvis inte välutvecklade och har inga andra ekonomiska alternativ.
Europeiska unionen stöder denna verksamhet, enligt ministerrådets resolution av den 3 november 1976, som dessutom täcker andra krav som härleds ur andra grundläggande pelare i Europeiska unionen.
Saken är också den att Europeiska unionen har en mycket konkurrenskraftig flotta med till exempel långrevsfartyg, notfartyg för tonfiskfiske och trålare.
Den fiskar utanför gemenskapsvatten och anses vara den mest avancerade i världen.
Dessutom är den pionjär när det gäller att söka nya fiskevatten och nya arter.
Det är en flotta som har det tekniska kunnandet och de verktyg för förädling och saluföring som klarar av att förse en marknad på 350 miljoner konsumenter med fisk.
De europeiska fiskarna är inte pirater, till skillnad från andra flottor som man tävlar med på global nivå.
De ägnar sig inte åt illegalt fiske, de förstör inte det lokala fisket, de ägnar sig inte åt social dumping, utan de är noggrant kontrollerade av Europeiska unionen genom medlemsstaterna och de olika kontrollsystemen och de respekterar dessutom föreskrifterna i fiskeavtalen, de nationella reglerna för kuststater och reglerna i de respektive regionala fiskeriorganisationerna.
Knappt 3 000 europeiska fartyg fiskar på öppna havet eller i andra staters ekonomiska exklusiva zoner: 2 100 i norr och omkring 900 söder om unionen.
Det innebär nästan 41 000 anställningar för oss, varav 83 procent ligger i avtalen med syd.
Vi fångar årligen 2,7 ton, vilket är 40 procent av gemenskapsflottans totala fångst.
Det totala värdet av dessa fångster beräknas förvånansvärt nog till 614 miljoner euro.
Värdet multipliceras genom förädlingsindustrin och genom den ekonomiska verksamheten i kringsektorer, som varv och företag för skeppsutrustningar.
Den ekonomiska kostnaden för den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension är mycket liten, 276 miljoner euro år 2000, vilket utgör 28 procent av den gemensamma fiskeripolitikens hela budget.
Avkastningen på gemenskapens investering i denna flotta är således mer än godkänd.
Man beräknar att varje gemenskapseuro ger tre i handeln.
Även om Europeiska unionen, och jag insisterar åter på den idé jag uttryckte i början, har den ekonomiska, rättsliga, lagstiftande och politiska potentialen att leda och ge impuls åt principerna för ett ansvarsfullt fiske utanför unionen, anser sig gemenskapens fiskeriintressen inte vara tillräckligt uppbackade.
Kanske är det som ligger bakom detta bristen på medel som tilldelas denna uppgift av kommissionen, förutom bristen på en politisk strategi, och jag insisterar åter på det faktum att den externa dimensionen av den gemensamma fiskeripolitiken ligger vid sidan av GUSP och de internationella handelsförbindelserna i fiskeunionen.
Sanningen är den att Europaparlamentet vid upprepade tillfällen kritiserat detta och insisterat på att kommissionen, det vill säga generaldirektoratet för fiske, måste anpassa sitt organisationsschema för att på korrekt sätt klara sina kompetensområden.
Ledamöter!
Havet är den bortglömda halvan av vår planet.
Men fram till i dag har ingen visat att det inte är möjligt att nå en hållbar förvaltning av fisket på öppna havet.
Därför anser jag att det är nödvändigt att fokus ligger på ekosystemet, på att stärka den vetenskapliga forskningen, stärka kontroll- och tillsynsåtgärderna, minska kringfångsterna och att vi med beslutsamhet ger oss in i kampen mot det illegala fisket.
Samtidigt är det nödvändigt att utveckla en rättslig ram för skyddade områden och således vidga vår syn på orsakerna till resursernas minskning, som inte enbart är ett resultat av - jag upprepar - fiskeverksamheten, utan också - och nu är vi i den situationen - utsläppen från tankbåtar som, precis som Prestige, sjunker i det rikaste området med den största biologiska mångfalden bland våra kuster, eller utsläppen från så många andra som rengör sina tankar och på så sätt å det grövsta förorenar havet.
I dag blir de inte ens straffade.
Det finns också andra anledningar, som de långtgående klimatförändringar som vi genomlever på global nivå och den massiva användningen av substanser som oundvikligen kommer att hamna i havet, som till exempel fallet med gödningsmedel och bekämpningsmedel för jordbruksändamål.
Jag vill också påvisa betydelsen av de sociala aspekterna i detta slags fiske.
Vi tror att det är nödvändigt att garantera alla fiskare grundläggande arbetsrättsliga rättigheter och att det är Europeiska unionens uppgift att utveckla åtgärder, som att införliva en social klausul i internationella avtal, eller att ta initiativ till en dialog mellan arbetsmarknadens parter, i syfte att också fiskarna skall åtnjuta skydd för sina rättigheter och att man äntligen skall tillämpa den europeiska sociala modellen för fisket.
