# ID: svediakorp-gov432761
# author: Lage (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Rika romare i början av vår tideräkning, mellan det första århundradet f.Kr och det första århundradet e.Kr., var de första att föda upp vissa arter av fisk och mollusker.
Detta tillämpades emellertid mer som ett dyrbart och fashionabelt nöje än som en ekonomisk verksamhet.
Man beundrade då högeligen havsfiskets odlingsdammar för deras förträfflighet, och de sågs som en symbol för den prestige de representerade.
Spår från åtminstone 50 fiskodlingsdammar som daterar sig från romartiden har kunnat identifieras längs Medelhavets rand.
Senare, särskilt under 1800-talet, utvecklade vissa länder ostronbankar, vilka - med rätta - ansågs vara en sorts livsmedel för raffinerad smak.
Det var emellertid inte förrän under 1900-talets senare decennier som vi kunde uppleva ett hastigt uppsving för vattenbruket, som svar på riskerna för de fiskeresurser som exploaterats intill utplånande.
I själva verket har världens fiskeproduktion ökat fyrfaldigt under 40 år och uppgår i dag till omkring 100 miljoner ton.
Dessutom ökar den internationella efterfrågan obönhörligt, i linje med den demografiska tillväxten.
Även om inte vattenbruket kan ersätta fisket i omgivningarna är det emellertid utformat för att komplettera och förhöja förekomsten av vissa mycket omtyckta och eftersökta arter som i dag förekommer på våra dagliga fiskmenyer, men som fisket inte kan tillhandahålla i tillräcklig mängd.
I framtiden är vattenbruket tvunget att utvidgas.
Vad som huvudsakligen krävs är att samma förändringar genomförs inom fiskeproduktionen som de förändringar som jordbruket och boskapsuppfödningen genomgick då de avancerade från ett primitivt jagande och skördande till att frambringa och producera animaliska och vegetabiliska livsmedel.
Sådana förändringar, herr talman, kan emellertid inte genomföras utan problem av i synnerhet ekologiskt slag, med hänsyn till konsumenternas hälsoskydd och även med hänsyn till fiskars välbefinnande.
Martin tar itu med allt detta på ett grundligt, noggrant och intelligent sätt i sitt betänkande, vilket borde bli en handbok för vattenbruk inom Europeiska unionen.
