# ID: svediakorp-gov432759
# author: Martinez (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Betänkandet av vår kollega Martin handlar om en fråga som är spännande och fängslande på ett vetenskapligt plan, men också på det ekonomiska och sociala planet.
Frågan är dessutom högst aktuell.
Prestige-haveriets följder för Galicien, Spaniens främsta region för ostronodling, och Arcachon, Frankrikes främsta region för ostronodling, har visat att denna verksamhet är ytterst känslig, såväl när det gäller vattenbruket i inlandsområden, som vår kollega van Dam tycks ha glömt, som det marina vattenbruket, det vill säga fiskodling, men också ostronodling.
Denna verksamhet är starkt beroende av miljön (det måste man veta för att förstå den), och jämvikten är skör.
Det handlar inte bara om vatten, strömmar, kemi eller biologi.
Tänk att bara båtarnas färg kan störa miljön inom stängda områden, såsom strandsjöarna, Medelhavet och strandsjön Étang de Thau.
Därför har havets bönder alltid medverkat till hållbar utveckling, utan att veta om det.
Detta är en framtidssektor.
Här handlar det nämligen inte bara om att skörda, utan också om att bedriva dels en förnämlig verksamhet med fiskar av hög kvalitet - havsabborrar, guldbraxen, piggvar - dels en högteknologisk verksamhet, där man gör stora vetenskapliga innovationer och bedriver forskning om genetiskt modifierade organismer, om diploida och triploida ostron och om vacciner, givetvis inom de gränser man måste ta hänsyn till.
Det är uppenbart att fiskar tjänar som föda för fiskar.
Mängderna fiskmjöl är alltså större än mängderna producerad fisk, varför man riskerar att främja industrifisket.
Därför krävs det forskning.
Hälsoproblemen handlar inte endast om problem med antibiotika eller bakterier, utan också om mystiska mikroskopiska alger, som dinophysis.
Det är därför nödvändigt att undvika intensivodling, att få kontroll över genetiskt modifierade organismer, framför allt genetiskt modifierad lax, och att ha odlingsanläggningar ute till havs, som i Japan.
Men vi måste också undvika att göra en Bambi, en Walt Disney, och tala om fiskarnas välbefinnande, för då måste vi sluta öppna ostron för att det är grymt och sluta klämma citron över dem för att de lider av det.
Vi bör således främja ungdomars etablering i branschen genom utbildning, investeringar i reningsstationer och sandbankar, avancerad vetenskaplig forskning, kanske till och med nanobiologi, kvalitetsmärkning (till exempel av ostronen från Arcachon, men kanske också de från Bouzigues, som möjligen är bättre, eller ostronen från strandsjön Étang de Thau).
Slutligen, herr talman, med tiotusen års eftersläpning, tiotusen år efter bönderna på land, bör vi kanske fundera på att börja bruka haven.
