# ID: svediakorp-gov432751
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är ett bra, gediget och väl utarbetat betänkande om en viktig sektor, där vi har ett stort underskott - vi importerar mer än hälften av den fisk vi konsumerar - där spårbarheten garanteras bäst med en inhemsk produktion och där vattenbruket kan skapa nödvändiga kompletterande arbetstillfällen i våra kustregioner, eftersom resursen är begränsad.
Föredraganden gör rätt i att kritisera det faktum att vattenbruket inte nämns i grönboken, och att framhålla bristerna i kommissionens meddelande från september 2002.
Det som i första hand kännetecknar vattenbrukssektorn är att man måste göra stora och varaktiga satsningar på forskning.
Dessa satsningar står oftast inte i proportion till finansieringsmöjligheterna i unga familjeföretag som har ett litet eget kapital och som måste verka i en sektor präglad av intensiv konkurrens och instabila priser.
Ett exempel är det franska företag som ligger bakom den europeiska piggvarsproduktionen.
Företagets ledare Michel Adrien från Vendée fick under tio år investera 2,5 miljoner franc i ren forskning för att lära sig tekniken med att reproducera piggvar i fångenskap.
Skall företagen ensamma stå för sådana stora, kostsamma forskningsprogram, som både tekniskt och kommersiellt sett är mycket osäkra och som rör grundläggande biologiska frågor?
Det anser inte jag.
Jag anser tvärtom att denna typ av forskning till stor del måste bedrivas med hjälp av allmänna medel, precis som när det gäller den fortlöpande moderniseringen av de småskaliga fiskeföretagens arbetsinstrument, det vill säga fartygen.
I dessa fall är det uppenbart att det offentliga stödet inte kan likställas med en snedvridning av konkurrensen.
På tal om forskning tänker jag särskilt på forskningen om nya vacciner som kan undanröja riskerna med användning av antibiotika.
Detta är en central fråga för framtiden och sektorns anseende.
Man bör således införa kraftfulla incitament på nationell nivå och på gemenskapsnivå.
Jag stöder också idén om att FFU: s bestämmelser bör ändras, och jag skulle i det sammanhanget vilja påpeka att också EUGFJ: s regler bör ändras, för att möjliggöra stöd till unga människor som vill etablera sig i branschen, överlåtelse av anläggningar samt konsumentinformation.
Jag delar föredragandens oro för risken med genetiskt modifierad fisk.
Det är uppenbart att denna metod måste vara totalförbjuden, både vid produktion inom Europeiska unionen och vid import av fisk.
Slutligen, herr talman, måste vi vara ytterst vaksamma på vissa tredje länders illojala konkurrensmetoder - dumping bör vara absolut förbjuden på en flyktig marknad i utveckling.
Importerade vattenbruksprodukter som inte uppfyller de normer som Europeiska unionens producenter måste rätta sig efter bör vara absolut förbjudna, och efterlevnaden av detta förbud bör kontrolleras på lämpligt sätt.
