# ID: svediakorp-gov432731
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr Lemierre, herr kommissionsledamot!
Det första årtiondet för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling har varit ömsom vin och ömsom vatten.
Markov tecknar en mycket positiv bild i sitt betänkande, framför allt av de senaste åren, vilket i flera avseenden är förståeligt.
Men tidigare, och även på senare tid - krisen i Ryssland etc. har det förekommit problem som har gjort att resultaten blivit otillfredsställande, eller i vissa fall lett till rena fiaskon, som just i fallet med den ryska krisen, en kris som berörde EBRD i likhet med många andra internationella finansiella institutioner.
Problemen har förmodligen sin grund i en av de viktigaste paradoxerna som institutionaliserats i EBRD: s verksamhet, nämligen att främja marknadsekonomin genom ett instrument som inte är marknadsanpassat, det vill säga ett lån som garanteras av offentliga fonder, med möjligheten - detta sägs även i Markovs betänkande - att ta risker som andra institutioner aldrig skulle ta.
Detta leder oss till en mycket känslig punkt i EBRD: s verksamhet - och något som jag vet att institutionernas ledningar är väl medvetna om - och det är risken att finansieringen via EBRD äventyrar tillgången på privat riskkapital och utvecklingen av ett inhemskt kreditsystem i dessa länder.
Detta är en svår balansgång, men jag tror att vi måste ägna denna fråga stor uppmärksamhet.
Vi måste undvika att ingripandena från EBRD i slutändan hämmar den privata kreditsektorns tillväxt.
Avslutningsvis två ytterligare frågor: i framtiden måste EBRD enligt min mening allt mer flytta över uppmärksamheten från de länder som kommer att bli medlemmar av Europeiska unionen till angränsande länder.
I de länderna är nämligen risken för att äventyra uppkomsten av en privat marknadsekonomin som störst.
Slutligen vill jag vända mig till Europeiska unionen i dess egenskap av majoritetsägare i EBRD: vi investerar, till exempel i Ukraina, via EBRD.
Det är ett lovvärt arbete, men vi ger med ena handen och tar, genom handelshinder, med den andra, något som slår hårt mot ett land som Ukraina.
Det skulle vara bra om de båda händerna kunde samarbeta.
