# ID: svediakorp-gov432723
# author: Solbes Mira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 693
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För det första vill jag gratulera Markov till hans betänkande om verksamheten vid Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).
Vi tycker att betänkandet ger exakt information om mandatets karaktär och om bankens verksamhet genom att dess särskilda egenskaper definieras i tre punkter.
För det första dess dubbla politiska och ekonomiska mandat, genomförandet av en konditionalitetspolitik för dess insatser i så viktiga frågor som miljö, som Markov talat om, eller det dubbla tvånget på additionalitet och avkastning på finansieringen, som tvingar banken att ta andra risker än de som privata aktörer skulle ta.
I betänkandet behandlas också tydligt det pragmatiska sätt på vilket EBRD försöker att tolka sitt mandat.
Denna pragmatism har gjort det möjligt att lösa några potentiella motsättningar, genom att anpassa det politiska och ekonomiska mandatet till villkoren för ekonomisk, social och kulturell utveckling i varje land, men också genom att lite i taget stärka främjandet av de små och medelstora företagen, eller lokala finansinstitut, i de operativa prioriteringarna samt genom att ge stöd till internationella strategiska investerare.
Denna pragmatism ger också banken möjlighet att med stöd av sina aktieinnehavare justera några av gränserna i mandatet, som till exempel att i den generella strategin bättre beakta reformen av regelverket och effektiviteten i de lokala och rättsliga förvaltningarnas tillämpning av detsamma.
Avslutningsvis är Markov på rätt väg i sitt betänkande då han föreslår att vissa områden i denna pragmatism skall förstärkas.
Detta särskilt när det handlar om behovet att bättre beakta de politiska och sociala aspekterna i återuppbyggnaden av tillverkningssektorn, och när Markov i betänkandet talar om en mer aktiv roll för hållbar utveckling i energisektorn och om att stärka bankens verksamhet på kommunal nivå.
Jag vill lägga till några ord om förhållandet mellan unionen och banken.
För det första handlar det på det institutionella planet om en mycket nyskapande förbindelse eftersom EBRD är den enda internationella institution som kommissionen är aktieägare i.
Detta nyskapande förhållande stärks av att medlemsstaterna och unionsinstitutionerna företräder en majoritet vid omröstningar i administrationsrådet.
Ett annat viktigt inslag är samarbetet mellan gemenskapen och banken, vilket har utökats i hög grad.
Jag anser att det i nuläget är mycket omfattande och brett.
Samarbetet, som särskilt stärks av bankens aktiva deltagande i föranslutningsstrategin, har gett upphov till ett solitt nät av arbetsrelationer mellan kommissionens tjänster och banken och en betydande ökning av den gemenskapsbudget som anslagits till stöd eller medfinansiering av bankens projekt.
Detta bidrag - som i början av 90-talet beräknades till cirka 40 miljoner euro - uppgår under de senaste åren till över 300 miljoner per år i genomsnitt.
Slutligen kan samarbetet med banken naturligtvis anses tillfredsställande ur politisk prioriteringssynvinkel, eftersom det har gjort det möjligt för oss att använda, eller ställa i de europeiska politikområdenas tjänst, två grundläggande element som banken gett oss.
För det första dess kompetens i fråga om regionen, som beror på den stora kunskap den har om verkligheten i dessa länder, och för det andra dess sätt att ställa upp villkor, som vid många tillfällen gjort det möjligt för bankens insatser att främja uppfyllandet av europeiska normer, särskilt på miljöområdet.
Jag vill avsluta med att helt enkelt betona att på grundval av dessa resultat verkar förhållandet mellan unionen och banken stärkas i alla länderna.
Naturligtvis är det i Ryssland, i övriga OSS-länder och på Balkan som banken bör utveckla sin verksamhet ännu mer.
Men allt tyder på att så även bör ske i kandidatländerna efter anslutningen.
Vi delar därför den önskan som framkommer i Markovs betänkande och vi anser att det vore rimligt att tillsammans med den stora naturliga partnern, det vill säga Europeiska investeringsbanken, bibehålla ett aktivt samarbete med EBRD, vilket gör det möjligt att fortsätta att dra nytta av dess erfarenheter efter utvidgningen.
Naturligtvis i en omfattning och inom tidsplaner som beror på dess kapacitet att ge ett svar på de verkliga behov som fastställts i detta område.
