# ID: svediakorp-gov432609
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nu när EU: s utvidgning är på väg att ta konkret form vill jag först av allt uttrycka min förhoppning om att närmandet mellan Europa och Libanon skall bidra till att skissa ramen till ett verkligt, gemensamt Medelhavsprojekt.
Vägen dit går via en dialog mellan jämställda parter.
Behovet är så mycket mer akut som risken för krig i Irak innebär en påfrestning för förbindelserna med arabvärlden i stort.
Sedan måste alla medel användas för att komma bort från våldsspiralen i Mellanöstern, vilket också har nämnts.
Europa och Libanon skulle kunna spela en mer aktiv roll för att främja respekten för FN-resolutionerna, att en palestinsk stat bildas och att Israel fullt ut och förbehållslöst erkänns i regionen.
Jag tänker då särskilt på det erbjudande om fred som antogs av arabländerna i Beirut och som utgjorde en seriös utgångspunkt.
Även om kriget i Libanon lyckligtvis tillhör det förgångna, är bristen på en allomfattande fred i regionen som helhet ett hinder för ett verkligt återuppbyggande och en utveckling av landet i stort.
Detta är särskilt giltigt i södra Libanon, där gränsproblemen med Israel är olösta.
Närmare tre år efter det israeliska tillbakadragandet är behoven fortfarande gigantiska vad gäller återuppbyggnad av infrastruktur och bostäder samt bevattningsprojekt.
Samma sak gäller den syriska närvaron.
Även om den inte kan förklara allt, hindrar den troligtvis libaneserna från att lyckas utplåna alla ärr efter kriget.
Libanon existerar i libanesernas tankevärld, men många efterlyser att den libanesiska staten skall hävda sin position mer kraftfullt.
Vägen dit går framför allt via en demokratisk och verkligt oberoende rättsstat, i syfte att skapa konkreta ramar för och utveckla samexistensen mellan libaneser.
Jag tänker i synnerhet på respekten för yttrandefriheten, rättsväsendets oberoende, asylsökandes rättigheter, försvunna personer och dödsstraff.
Detta gäller även de palestinska flyktingarnas situation.
Även om Libanon lyckligtvis fortfarande är ett land som tar emot palestinier, gör det förhållande att det inte finns några utsikter till en rättvis och varaktig lösning att den socialt mycket svåra situation som hundratusentals flyktingar befinner sig i förvärras.
Rätten att återvända hem måste erkännas som legitim, men den diskriminering som i praktiken drabbar palestinska flyktingar i Libanon är oacceptabel.
Tillgång till arbete och sociala skyddsnät måste i större utsträckning garanteras, med vårt bistånd.
Till sist får vi inte försumma de ekonomiska och sociala aspekterna.
Trots att det efter krigets slut restes krav på genomförandet av en ambitiös återuppbyggnad, är den nuvarande situationen dyster.
Vissa sammanfattar den på följande sätt:? Libanons ekonomi står med ena foten i tredje världen och med den andra i den urbana världen?.
Skulden uppgår till trettio miljarder US-dollar.
Orättvisorna är skriande.
Den höga konsumtionen bland de rikaste samhällsskikten gränsar till en krypande fattigdom, som förstärks av höga levnadskostnader och de allt fler låginkomsttagarna.
Det är sant att Libanons premiärminister i november förra året i Paris lyckades utverka ett bistånd på drygt fyra miljarder euro från vissa europeiska och arabiska länder samt internationella finansieringsorgan.
Men jag är mer än skeptisk till de positiva effekterna av att inrätta ett frihandelsområde.
De förlorade tullintäkterna riskerar att få allvarliga konsekvenser för nyttiga offentliga utgifter.
Följaktligen bör EU: s stöd i högre omfattning ges via ett aktivt stöd till de organisationer som verkar inom det humanitära och sociala området.
Jag fortsätter att tro att modernitet och social utveckling består i att sätta mänskliga faktorer snarare än varor och kapital i centrum för Europa-Medelhavsförbindelserna.
Medborgarforumet Euromed ser således det sociala och ekonomiska resultatet av partnerskapet som överlag negativt.
Vi måste lyssna till kritiken!
