# ID: svediakorp-gov432607
# author: Napoletano (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 744
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr ordförande i rådet, herr kommissionär!
Associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Libanon är ett tecken på framsteg i våra numera decenniegamla förbindelser.
Libanon är, som redan har framhållits flera gånger, ett land som har upplevt 16 år av inbördeskrig och som i dag återigen har lyckats lägga sin etniska, kulturella och religiösa pluralism till grund för en fredsprocess: ett komplext och utslagsgivande land, med tanke på dess historia och geopolitiska läge.
Vi hoppas att de närmare förbindelser som detta avtal kommer att leda till skall bidra till att göra denna process oåterkallelig och ytterligare framsteg när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och konsolidering av demokratin och rättsstaten.
Det är just därför som de libanesiska myndigheterna och de europeiska institutionerna måste ta den artikel i avtalet som handlar om mänskliga rättigheter på allvar.
Detta parlament insisterar på denna punkt, eftersom ekonomin och handelsutbytet måste gå hand i hand med friheten, demokratin, kvinnornas roll och informationsfriheten.
Vi noterar med tillfredsställelse att Libanon har undertecknat den internationella konventionen om kvinnors rättigheter och konventionen mot tortyr.
Vi hoppas att man skall gå från undertecknande till ratificering och sedan fortsätta på den inslagna vägen och avskaffa dödsstraffet, ställa sig bakom Internationella brottmålsdomstolen, ta reda på sanningen om försvunna personer och reformera rättsväsendet så att gränserna för den militära rättsskipningen och den roll den skall spela blir tydliga.
Denna process borde stödjas av Medaprogrammet, med ett uttryckligt stöd till en självständig utveckling av det civila samhället.
En annan avgörande fråga är ett slut på konflikten mellan Israel och Palestina, fred i regionen, vilket bara kan åstadkommas varaktigt genom att en palestinsk stat upprättas.
Det var mycket betydelsefullt att Israel drog sig tillbaka ur Libanon, men det har inte lett till fred.
Just eftersom freden aldrig är en mekanisk företeelse utan kräver stor politisk vilja är det viktigt att en fredsvilja breder ut sig, först och främst i länderna i regionen.
Därför måste spänningen vid den libanesisk-israeliska gränsen upphöra och Syrien bör dra tillbaka sin militära närvaro i Libanon.
De palestinska flyktingarna måste få en framtid, till att börja med bättre levnadsvillkor, vilket inte bara är ett ansvar för det land som härbärgerar dem utan för hela det internationella samfundet, det vill jag påminna om.
Det är således grundläggande att flyktingarna kan dra nytta av Medaprogrammet och att Europa, med hänsyn till allt detta, visar sig särskilt generöst.
Slutligen hoppas vi att avtalet kommer att vara till stöd för ekonomiska reformer och för handelsutbytet, som redan är betydande.
I dag har vi dock också tillfälle att fundera på partnerskapet Europa-Medelhavsområdet mer i allmänhet - vilket rådets ordförande gjorde - efter det att utvidgningsprocessen är genomförd, inom ramen för det reformarbete som har inletts i och med konventet.
Vår uppgift i dag är att skapa nya utrikesförbindelser för en utvidgad union och ge Europa en mer betydelsefull roll i världen.
Det partnerskap som föddes i Barcelona 1995 utformades när unionen bestod av tolv länder.
I dag behöver vi en vidare och mer organisk syn på denna process, som omfattar Medelhavsområdet, Balkan och Gulfländerna.
För det andra: för vilken politik?
Ordförande Prodi har flera gånger sagt:? Allt utom institutionerna?.
Europaparlamentet har, å sin sida, sedan länge tagit ställning för ett partnerskap Europa-Medelhavsområdet som omfattar alla de politiska områden som vi hanterar gemensamt med medlemsländerna.
Uppmaningen är alltså att gå längre än de, om än viktiga, besluten vid den senaste ministerkonferensen i Valencia.
Slutligen institutionerna: Som ni påminde om, herr ordförande, beslöt man i Valencia att ge det parlamentariska forumet status som en riktig parlamentarisk församling.
Detta kan bli ett mycket viktigt steg, och för att det skall bli framgångsrikt borde man här ta hänsyn till de påpekanden som jag redan har gjort om den geopolitiska dimensionen och politiken.
När den parlamentariska församlingen blir en riktig institution bör den få reell rätt att fatta de beslut som denna process medför och bli den aktiva aktören i detta stora möte mellan kulturer.
Sedan är det viktigaste att man förser sig med instrument för att kunna göra verkliga framsteg när det gäller rättigheter, demokrati och frihet.
