# ID: svediakorp-gov432604
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,020
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade Europaparlamentsledamöter!
Diskussionen om Libanon står faktiskt i direkt samband med de diskussioner som äger rum om Mellanöstern, såväl när det gäller frågorna om Israel som när det gäller våra diskussioner de senaste 24 timmarna om Irak.
Situationen i Libanon förblir mycket komplicerad, främst på grund av att många folkgrupper lever sida vid sida, med följden att man vid betraktandet av problemen måste ta hänsyn till de olika etniska grupperna, de olika språken och de olika religionerna, utan att glömma bort att Libanon även utgör tillflyktsort för ett stort antal - omkring 370 000 - palestinska flyktingar.
Dessa folkgrupper företräds på institutionell nivå.
Genomförandet av bestämmelserna i det så kallade Taif-avtalet av den 22 oktober 1989, som bland annat rör stationeringen av syriska styrkor i vissa delar av Libanon, avser i första hand förbindelserna mellan Libanon och Syrien.
Rådet följer noga den inhemska politiska dialogen i Libanon.
Det israeliska tillbakadragandet från södra Libanon i maj 2000, som följdes av den libanesisk-syriska arméns partiella reträtt i juni 2001, utgör ett första steg.
Samtidigt finns det en risk att Hizbollahs närvaro i landets södra delar blir en destabiliserande faktor för Libanon i dess förbindelser med Israel.
Parlamentsvalen den 3 september 2000, som genomfördes fritt, vittnar om en utveckling i rätt riktning, mot en normalisering av situationen i Libanon.
Den destabiliserande inverkan som konflikten i Mellanöstern har på Libanon kan följaktligen understrykas.
Rådet har vi många tillfällen bekräftat att det ser kampen mot terrorism som en prioritering.
I detta sammanhang har terrordådet på Bali nyligen än en gång påvisat behovet av ett nära internationellt samarbete mot terrorism.
Genomförandet av den handlingsplan som Europeiska rådet antog i september 2001 utvecklas bra.
När det gäller dess externa dimension har rådet beslutat att införliva frågan om kampen mot terrorism inom ramarna för det avtal som Europeiska unionen sluter med de tredje länderna.
Det faktum att Libanon är bland de första länder som samtyckt till att underteckna avtalet med Europeiska unionen om denna fråga visar landets vilja att samarbeta aktivt med EU, även på området informationsutbyte.
Det samband som finns mellan samarbetsavtalet, i frågor som rör kampen mot terrorism, och associeringsavtalet framhävs av det faktum att de två avtalen undertecknades samtidigt, nämligen den 17 juni 2002 i Luxemburg, och att de kommer att träda i kraft samtidigt - mycket snart, hoppas jag.
När det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna följer rådet de relevanta frågorna mycket uppmärksamt.
Rådet har uttryckt sin oro över den libanesiska militärens uppträdande mot kristna aktivister i augusti 2001 och över stoppandet av den oberoende TV-stationen MTF: s verksamhet i september förra året.
Associeringsavtalet kommer även att öka möjligheten att följa denna fråga, liksom det kommer att uppmuntra behöriga myndigheter i Libanon att respektera de mänskliga rättigheterna i än högre grad.
Jag påminner om att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna genom avtalet blir en grundläggande beståndsdel i de två sidornas inrikes- och utrikespolitik.
Vidare kommer avtalet att innebära att en regelbunden politisk dialog inleds på olika nivåer, främst i associeringsrådet, om alla frågor av intresse.
Tillåt mig att tillägga några saker om associeringsavtalet, till vilket Europaparlamentet ombeds ge sitt samtycke.
Associeringsavtalets undertecknande var en viktig utveckling och början på ett nytt kapitel i våra förbindelser med Libanon.
Avtalet gäller främst mellanstatliga förbindelser, men sörjer även för en operativ ram för affärsvärlden och för det civila samhället.
Detta avtal är viktigt för EU: s Medelhavspolitik i sin helhet och utgör ytterligare ett steg i riktning mot att upprätta ett frihandelsområde för Europa och Medelhavsländerna.
Jag vill betona att Libanon nyligen har ratificerat såväl associeringsavtalet som interimsavtalet, vilket kommer att träda i kraft den 1 mars 2003.
Goda kanaler för kommunikation mellan politikerna på bägge sidor av Medelhavet är en viktig faktor för ett konstruktivt förhållande mellan EU och våra partner i Medelhavsområdet.
På det bilaterala planet medger associeringsavtalet en möjlighet för associeringsrådet EU-Libanon att underlätta samarbetet och kontakterna mellan Europaparlamentet och Libanons parlamentariska institutioner.
Dock bör de berörda parlamentarikerna fastställa ramen för denna dialog, som vad rådet beträffar bör utgöra ett komplement till den mer allmänna dialogen mellan EU och Medelhavsländerna.
Jag välkomnar resultaten av det senaste sammanträdet för forumet Europa-Medelhavsländerna i Bari i juni 2002, där man underströk den parlamentariska dimensionen i vårt samarbete med Medelhavsländerna.
Vi undersöker just nu samarbetsmekanismerna för att inrätta en parlamentarisk församling Europa- Medelhavsländerna.
Europaparlamentet inledde arbetet för att inrätta en sådan parlamentarisk församling för Europa och Medelhavsländerna, vilken skulle bestå av ledamöter från de 27 nationella parlamenten och från Europaparlamentet.
Vid konferensen mellan EU och Medelhavsländerna i Valencia föreslog man att den parlamentariska dimensionen i dialogen mellan Europa och Medelhavsområdet skulle stärkas genom inrättandet av en parlamentarisk församling Europa-Medelhavsländerna.
Jag välkomnar det senaste sammanträdet för det parlamentariska forumet Europa-Medelhavsländerna i Bari den 17-18 juni 2002, vid vilket man tog ställning för ett inrättande av en parlamentarisk församling Europa-Medelhavsländerna och beslutade att inrätta en arbetsgrupp för en sådan församlings skapande.
De höga tjänstemännen med ansvar för Barcelonaprocessen enades å sin sida även om att inrätta en arbetsgrupp för samordning med Barigruppens verksamhet.
Det grekiska ordförandeskapet avser att utnyttja dynamiken i samarbetet EU-Medelhavsområdet och stärka dess parlamentariska dimension.
Det rör sig om en av vårt ordförandeskaps prioriteringar för att uppnå nya nivåer av integration och öka trovärdigheten för samarbetet EU-Medelhavsområdet.
I detta syfte undersöker vi just nu samarbetsmekanismerna och de erforderliga åtgärderna för att inrätta ovannämnda församling.
Det är önskvärt - om än inte nödvändigt - att forumet Europa-Medelhavsländerna vid sitt nästa sammanträde på Kreta den 27 maj 2003 fattar ett beslut om att vidareutvecklas till parlamentarisk församling.
Konferensen med utrikesministrarna på Kreta den 26-27 maj 2003 skulle i så fall kunna välkomna beslutet, så att denna nya institution blir verklighet.
