# ID: svediakorp-gov432488
# author: Frahm (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle ju faktiskt kunna fortsätta där min kollega Theorin slutade.
Det förefaller som om många av de ämnen vi tar mycket allvarligt på när vi håller våra tal inte tas på samma allvar i praktiken.
Kvinnors rättigheter och rättsliga ställning är ett av dessa ämnen, medan andra är internationell rätt och mänskliga rättigheter.
När vi talar om Afghanistan kommer jag helt naturligt att tänka på de människor som befinner sig på Guantánamo.
Där sitter europeiska medborgare.
Vad har hänt med deras rättigheter?
Under vilket rättssystem sorterar de?
Inget överhuvudtaget.
Att Förenta staterna inte respekterar internationell rätt är vi medvetna om, men de respekterar inte heller sin egen lagstiftning.
Jag tycker det är egendomligt att vi har ett beslut här från Europaparlamentets sida, där man över huvud taget inte vill ta ställning till det faktum att flera europeiska medborgare sitter i fångläger och att vi inte vet hur länge de skall sitta där, vilka deras framtidsutsikter är, eller vilket rättssystem de lyder under.
Jag tycker också att det står i skarp kontrast till vad man i andra sammanhang kräver när det gäller efterlevnad av internationell rätt.
Irak är ett mycket bra exempel, där vi kräver att de skall uppfylla internationella bestämmelser och Förenta nationernas resolutioner.
På det sättet ger vi folk - även i Afghanistan - intrycket att det finns två olika normer i den här världen, nämligen den norm vi kräver att de skall leva efter och den norm vi själva har tänkt oss att gå efter, eftersom vi har makten och därmed enligt vår egen mening också rätten.
Vi står inför liknande problem när det gäller massakern i Mazar-i-Sharif.
Mycket tyder på att amerikanska soldater fanns på plats.
Några påstår att soldaterna deltog.
Mycket tyder i alla fall på att de var närvarande, och ändå gör vi ingenting för att få till stånd en ordentlig undersökning och kräva att de ansvariga ställs inför domstol.
Jag tycker att dessa dubbla normer utgör ett problem.
Det innebär svårigheter i vårt förhållande till Afghanistan och till det afghanska folket.
