# ID: svediakorp-gov432482
# author: Fraisse (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
För en gångs skull har jag förmånen att inte tala om abstrakta ting, utan kan låta mitt inlägg utgå från en resa som några av oss har gjort.
Tillsammans med mina kolleger bland de socialistiska ledamöterna i Europaparlamentet gjorde jag i november en resa till Afghanistan.
Herr kommissionär!
Jag vill gärna säga att mottagandet från Europeiska kommissionens företrädare på platsen, och det arbete de utför där nere, måste stärka er känsla av stolthet över alla dessa medlemmar i Europeiska kommissionen som vi träffade, och som hjälpte oss att besöka området och träffa de politiskt ansvariga.
Detta var det första jag ville säga, eftersom Europeiska kommissionens arbete på plats är enastående.
Jag minns hur det var i Bonn för drygt ett år sedan.
Jag minns också hur starkt utskottet för kvinnors rättigheter prioriterade behovet av att klargöra att kvinnorna måste delta i en process där makten i samhället organiseras.
Jag minns också att vi i Europaparlamentet sammanställde en rapport om kvinnornas roll i väpnade konflikter, en roll på två olika plan - som offer och som aktörer.
Jag vill tala om båda dessa roller samtidigt.
I dag finns det ett sätt att tala om båda dessa samtidigt, i förhållande till vad den afghanska befolkningen förväntar sig av EU.
Detta är också något jag vill betona - att vi har ett ansvar gentemot den afghanska befolkningen, som förväntar sig stora saker av oss.
För att återvända till kvinnornas situation är frågan mycket komplex, men samtidigt är det otvetydigt så att vi måste vara tydliga!
Inom några veckor kommer vi att få en afghansk konstitution.
En kommitté inrättades för detta ändamål i november.
Av nio ledamöter i denna kommitté är två kvinnor.
Men vad exakt är det man menar när man talar om de afghanska kvinnornas roll i konstitutionen?
Man talar om att återgå till 1964 års konstitution.
Jag var nyfiken nog att titta på 1964 års konstitution.
Mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet nämns där i ytterst vaga ordalag.
Detta säger de själva i Afghanistan.
Allt detta är mycket vagt.
Själva vet vi att man inte i någon lagtext och inte i någon konstitution efter andra världskriget underlåter att särskilt nämna kvinnors rättigheter.
Jag finner det därför viktigt att se till att kvinnorna omnämns i den afghanska konstitutionen, vilket också kommissionär Patten nämnde.
Med utgångspunkt i de diskussioner vi hade där nere menar jag att detta inte är självklart.
Men det är en av våra uppgifter.
Därför betonar jag denna fråga så envist, precis som jag gjorde där nere, i samband med att jag träffade olika personer.
Kvinnornas rättigheter är en indikator.
Det är inte bara en indikator vid konflikter, utan även en indikator på samhällssituationen i stort.
Kom ihåg vad Fourier sade, nämligen att kvinnornas frihet är ett mått på samhällsförändringar.
