# ID: svediakorp-gov432477
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 620
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För fyra månader sedan förde vi i denna kammare, delvis med samma människor, också en debatt om Afghanistan.
Jag har läst igenom det betänkandet ännu en gång, och måste komma till slutsatsen att ett stort antal av de ämnen som behandlades då tyvärr fortfarande är mycket aktuella, exempelvis kvinnornas ställning.
Jag har ärligt talat inte mycket att tillägga till Emma Nicholsons imponerande anförande i denna fråga.
Jag anser emellertid att det är hög tid att gå längre än att bara konstatera att kvinnornas ställning har försämrats sedan förra året.
FN: s kommission för mänskliga rättigheter, som har en särskild föredragande för kvinnors ställning, bör verkligen starta en utredning på platser där vi alla vet att kvinnornas ställning har försämrats, exempelvis i Herat.
Det är också på tiden att det internationella samfundet, som omfattar Europeiska unionen, klargör att bistånd är beroende av framsteg när det gäller kvinnornas ställning och att tillbakagång får konsekvenser på sikt.
En annan fråga som vi behandlade för fyra månader sedan var - och detta har också nämnts här av ett antal kolleger - utvidgningen av ISAF-mandatet utanför Kabul.
Kofi Annan kallade denna utvidgning för ett villkor för fortsatt stabilitet i Afghanistan.
Kommissionären själv sade i sitt svar på vårt bidrag för fyra månader sedan, och jag citerar: medlemsstaterna kommer säkert att uppmärksamma kommentarerna från många av parlamentsledamöterna.
Herr Yiannitsis!
Jag ställer än en gång den fråga som jag också ställde till er danska kollega: är man i rådet beredd att ställa pengar och trupper till förfogande för att möjliggöra denna utvidgning?
Om så inte är fallet, var så vänlig att tala om det så att vi inte fortsätter att bära på den illusionen.
Jag är övertygad om att det är nödvändigt, för annars kommer det inte att bli någon stabilitet i hela Afghanistan.
Varför finns det ett sådant behov för utvidgning av ISAF-mandatet?
Det har uteslutande att göra med vad jag skulle vilja kalla krigsherrarnas perversa återkomst.
Jag citerar återigen Patten från den 4 september.
Då sade han: vi får inte använda krigsherrarna på nytt i striden mot al-Qaida.
Bäste kommissionär, bästa kolleger!
Tyvärr sker detta fortfarande.
En del av krigsherrarna stöds fortfarande ekonomiskt, men också med vapen inom ramen för striden mot terrorism.
Detta, kolleger, måste få ett slut.
Annars finns det helt enkelt ingen chans för allt som vi talar om här vad gäller reformer.
Ett faktum är till exempel att många krigsherrar och generaler samtidigt också är guvernörer.
Detta kan inte fortsätta.
Det höjer bara deras anseende, och det måste verkligen upphöra.
ISAF: s ställning har kommit i kläm till och med i Kabul.
Antalet incidenter har ökat och den nuvarande turkiska befälhavaren har med rätta varnat för att den här situationen bara kommer att förvärras vid ett anfall på Irak.
Det är mycket förståeligt att det finns en ökande oro i Tyskland och Nederländerna, de länder som övertar ledningen för ISAF, för att krigsherrarna vid ett anfall mot Irak skall utnyttja detta till att tillsammans med al-Qaida hetsa upp människorna mot alla västerlänningar, inte enbart soldater utan också hjälparbetare.
Om ISAF: s mandat inte utvidgas, om krigsherrarnas roll inte försvagas, finns det helt enkelt ingen chans för reformerna.
Då fortsätter kränkandet av de mänskliga rättigheterna och - låt oss inte glömma det - då kommer det internationella samfundets, även Europeiska unionens, trovärdighet i kläm.
Detta får inte ske.
