# ID: svediakorp-gov432475
# author: Nicholson of Winterbourne (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tillåt mig först gratulera den grekiske ministern till att ha övertagit ordförandeskapet.
Vi ser med tillförsikt fram mot sex framgångsrika och effektiva månader.
Rådets ordförande förklarade i dag att vårt mål måste vara att föra Afghanistan fram till en ställning som en modern självständig stat.
Kvinnors rättigheter ger anledning till allt större oro, situationen förbättras inte, den blir allt sämre.
I många delar av landet har det blivit obligatoriskt att täcka ansiktet och kvinnors rörelsefrihet är mycket begränsad.
Det räcker med en nyck från polisens sida för att kontrollera att de är oskulder.
Kvinnor släpas till sjukhus och underkastas en läkarundersökning.
De är med andra ord på väg tillbaka till sin traditionella underordnade roll som mannens egendom.
Kommissionären har redan förklarat att kvinnors rättigheter angrips i vissa delar av landet, men jag skulle säga att detta även inträffar på centralregeringens nivå.
Det är nu förbjudet för kvinnor att vara presentatörer i radio eller tv, vilket några av dem har varit med stor framgång.
Jag hyser inte några tvivel om att kvinnliga journalister även utsätts för tryck i de skrivna medierna.
Andra har redan kommenterat det faktum att kvinnor är underrepresenterade, men jag vill be er erinra er det berömda Loya Jirga som var manligt till nästan 100 procent.
När den biträdande hälsovårdsministern nyligen besökte Europeiska kommissionen var det den manlige biträdande hälsovårdsministern, dr Feroz, som deltog, inte hälsovårdsministern, den enda kvinnliga ministern, själv.
I 40 procent av alla hälsovårdsinrättningar finns det inte en enda kvinna på någon nivå i personalen trots att det över hela världen är kvinnor som bär det grundläggande ansvaret för familjernas hälsa.
Ordet Afghanistan betyder bokstavligen? sorgens och lidandets land?.
För kvinnor håller Afghanistan återigen på att bli landet för deras djupaste sorg och lidande.
Självfallet hjälper det med humanitärt bistånd, men lika självfallet är det inte tillräckligt.
Jag gratulerar varmt både ECHO och hela kommissionen för deras fantastiska arbete i Afghanistan.
Men om vi vill hjälpa till att föra Afghanistan in i den moderna världen, måste de mest grundläggande mänskliga rättigheter och respekt mellan könen bli både ett kännemärke för vårt bistånd och en pågående måttstock för vår framgång.
Det är det inte i dag.
Om vi ser på vad Solana angav som målen för Europeiska unionens engagemang i Afghanistan, så nämns inte kvinnor, och kvinnors rättigheter finns helt enkelt inte med.
Men om vi menar allvar så måste vi gripa oss an denna attityd, för det är en attityd, en stamkultur från Baluchistan som har spridits i området.
Varför är vi så undfallande när det gäller kvinnors rättigheter?
Är det för att Afghanistan är ett islamiskt samhälle?
Jag behöver inte citera Koranen för att påminna er om att män och kvinnor var jämlika i Koranen ända sedan islams begynnelse, så det kan inte vara orsaken.
Jag ber er, ändra ministerrådets prioriteringar och sätt kvinnors rättigheter högt på dagordningen.
Om vi misslyckas med detta kommer vi inte att ha någon framgång alls.
(Applåder)
