# ID: svediakorp-gov432471
# author: Yiannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,391
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, parlamentsledamöter!
När vi så här ett år efter Bonnöverenskommelsens undertecknade 2001 ser på vad som har gjorts för att genomföra den i sin helhet skulle jag vilja understryka att överenskommelsen har lagt grunden för att skapa en ny och modern afghansk stat, för vilken man skulle kunna uttrycka en behärskad tillfredsställelse i fråga om de framsteg som gjorts fram till i dag.
Vi betonar särskilt att man efter att ha installerat en tillfällig regering och förvaltning lyckades sammankalla en extra Loya Jirga, som i det följande valde en president.
Man inrättade en rättslig kommission och en oberoende kommission för de mänskliga rättigheterna.
Man bildade en centralbank och gav ut en ny valuta.
Man bildade en konstituerande kommission som förtrupp till författningskommissionen.
Man antog ett förslag om en nationell ram för utveckling vilken skall användas som vägledning för återuppbyggnad och främjande av en bättre situation i landet.
President Karzai påbjöd att en afghansk nationell armé skulle ställas upp, något som är ett viktigt steg i riktning mot att låta afghanerna själva ansvara för sitt lands säkerhet och stabilitet.
Den 22 december 2002 skrev Afghanistan och sex grannländer under Kabulförklaringen om god grannsämja och icke-inblandning i varandras inre angelägenheter, vilket är en viktig utveckling för freden och stabiliteten i regionen.
Vi skulle på det hela taget kunna säga att president Karzai och den afghanska övergångsregeringen har gjort ganska mycket för att leda in Bonnprocessen på rätt väg.
Jag skulle vilja framhålla att man vid det möte som ägde rum den 2 december i Petersberg i avsikt att bekräfta viljan att genomföra Bonnöverenskommelsen om Afghanistan och att ge insatserna för landets återuppbyggnad en ny dynamik lyckades enas om ett uttalande som innehåller tydliga hänvisningar till målen och tidsplanen för att genomföra överenskommelserna från Bonn, till införandet av den nya författningen och till valen 2004.
Det kvarstår dock fortfarande många utmaningar i övergångsskedet vilka den afghanska övergångsregeringen - men även det internationella samfundet - måste svara på.
Under det gångna halvåret har få reformer genomförts, den synliga återuppbyggnaden har varit liten och maktbalansen såväl inom centralförvaltningen som mellan centrum och perifera regioner har återställts endast i begränsad utsträckning.
Framsteg måste göras på dessa områden för att stärka förtroendet bland det afghanska folket, som när allt kommer omkring är nyckeln till regeringens stöd.
Den grundläggande tankegången i Bonn var för övrigt just från att hela övergångsbygget skall utgå från landets traditionella, lokala, etniska och religiösa strukturer.
Och representativiteten måste värnas till varje pris, även om den styrs av regler som fastställs centralt av regeringen.
Under de kommande månaderna är det följaktligen nödvändigt att skapa ännu bättre ordning, att begränsa de fientliga handlingar som äger rum, att förbättra institutionernas funktion, för det finns annars en risk att det uppstår en stämning av besvikelse bland folket, att det vänder centralregeringen ryggen och bryr sig mindre om det internationella samfundets vädjanden samt att de insatser som görs för att uppnå målen enligt Bonnöverenskommelsen sätts på spel.
Regeringen är splittrad redan genom sin sammansättning, eftersom dess medlemmar kommer från landets alla regioner, och insatserna för att stödja och påskynda landets återuppbyggnad är därför av särskild vikt.
Ett effektivt sätt att stödja centralregeringen är att se till att allt bistånd kanaliseras genom regeringen, i syfte att bekräfta dess auktoritet i hela landet och säkra grannländernas och de lokala ledarnas engagemang för en sådan utveckling.
Säkerheten fortsätter att utgöra en prioritering, och vi anser att det är nödvändigt att uppmuntra alla afghanska grupperingar att lösa sina meningsskiljaktigheter på fredlig väg.
Vi har förståelse för det afghanska folkets uppfattning att önskvärda framsteg inte har kommit till stånd i den mån som man skulle önska trots att förhållandena fortfarande präglas av osäkerhet.
Även landets ekonomiska återuppbyggnad bör utgöra en prioritering.
De afghanska myndigheterna bör i samarbete med Internationella valutafonden upprätta en ändamålsenlig och bindande makroekonomisk och monetär ram som gör det möjligt att trygga en stabil ekonomisk utveckling och att investera givarnas bidrag.
Inom denna ram bör de internationella givarna från Tokyo uppmuntras att verkligen tillhandahålla de utlovade medlen genom den nationella investeringsbudget som den afghanska förvaltningen har lagt fram.
Gemenskapens bistånd till Afghanistan kommer givetvis även fortsättningsvis att förenas med villkor som dikteras av grundläggande principer och värden som vi delar som medlemmar av den västliga kulturen.
Våra villkor är avsedda att främja ambitionerna enligt Bonnöverenskommelsen och, följaktligen, att samla alla parter i Afghanistan i en process som är i gång och som syftar till fred, representativ förvaltning, stabilitet, bekämpning av terrorism samt begränsning av olaglig produktion av och handel med narkotika.
Gemenskapens bistånd bör syfta till nationell stabilitet och till återuppbyggnad, till bättre livsmedelsförsörjning och till stöd för återvändande flyktingar och landsflyktingar.
Att stärka demokratiska värden, pluralism och respekten för de mänskliga rättigheterna, omfattande kvinnors rättigheter, utgör en nödvändig förutsättning för den sociala och politiska utvecklingen i landet.
Vi uppmuntrar den afghanska övergångsregeringen att i nära samarbete med det internationella samfundet fastställa verifierbara referenspunkter och tidsplaner som gör det möjligt att genomföra Bonnöverenskommelsen i sin helhet.
Rådet har redan uttryckt sin tillfredsställelse över den roll som Turkiet åtagit sig när det gäller ledningen av den fredsbevarande styrkan (ISAF).
Vi vill tacka Tyskland och Nederländerna för att de har samtyckt till att överta ledningen av ISAF under de närmaste sex månaderna och önskar dem lycka till med det svåra uppdrag som de åtar sig.
Jag skulle vilja upprepa Europeiska unionens åtagande att i samarbete med Förenta nationerna hjälpa Afghanistan att sätta stopp för olaglig produktion av och handel med narkotika genom att påskynda genomförandet av program för återuppbyggnad, bland annat i de regioner där dessa grödor odlas, genom att bygga upp brottsbekämpande institutioner och genom att ge lokalbefolkningen alternativa möjligheter att skapa sig en bättre framtid.
För att Afghanistan skall utvecklas till en modern stat måste en rad reformer lyckas på områdena säkerhet, förvaltning, rättvisa, finanser och social välfärd.
Vi stöder inrättandet av kommissioner för utarbetande av en författning, för modernisering av rättssystemet och för skydd av de mänskliga rättigheterna.
Vi påpekar dock att kommissionen för offentlig förvaltning ännu inte fungerar fullt ut.
Europeiska unionen har åtagit sig att bistå dessa organ i deras arbete.
Dessutom måste den rättsliga kommissionen stärkas så att framsteg rörande det processuella systemet kan komma till stånd.
Vi välkomnar att Italien har bidragit i den riktningen genom att anordna konferensen om rättvisa i Afghanistan, som ägde rum i Rom i december.
Det bedöms i detta fall vara nödvändigt med tidsplaner och riktmärken för att garantera att Bonnöverenskommelsen genomförs.
Omedelbara prioriteringar är framför allt att få i gång kommissionen med ansvar för att utarbeta en ny författning samt att anta en vallag för genomförande av val före juni 2004.
Ordförandeskapet kommer att fortsätta att följa dessa frågor genom Europeiska unionens särskilda representant i Afghanistan.
År 2003 kommer att vara ett viktigt år för landet och det kommer med stor sannolikhet att vara avgörande för dess framtida form.
Under detta år bör president Karzai genomföra de reformer som krävs för att omorganisationen och återuppbyggnaden skall kunna framskrida snabbt, de lokala ledarnas makt måste minskas avsevärt, en modern och funktionell författning som utgår från principerna för god samhällsstyrning måste utarbetas, en extra Loya Jirga måste sammankallas och förberedelserna inför valen 2004 gå framåt, så att det afghanska folket får se sina förhoppningar om framsteg och fredliga förhållanden i Afghanistan uppfyllas, vilket skulle ge afghanerna möjlighet att själva forma sin framtid, utan våldsamheter och rädsla.
Vi upprepar Europeiska unionens oavbrutna åtagande att bidra konkret till återuppbyggnaden av Afghanistan.
Vi påminner slutligen om att rådet, med sina slutsatser från den 4 december 2002, redan har uppmanat den höge representanten och Europeiska unionens särskilda representant, Vendrell, att följa genomförandet av åtagandena från Petersberg mycket noga och att i samarbete med kommissionen formulera rekommendationer om ytterligare åtgärder som Europeiska unionen kan vidta till stöd för den afghanska övergångsregeringen.
