# ID: svediakorp-gov432465
# author: Bastos (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag vill börja med att gratulera Mario Mantovani till hans utmärkta betänkande, i vilket man framhäver behovet av att garantera rätten till ett kvalitativt skydd mot sjukdomsrisker och att det är viktigt att anpassa denna rätt till vår tids utmaningar, särskilt när det gäller den allt äldre befolkningen.
Detta fenomen beror på de låga nativitetstalen och den ökade livslängden, något som är tydligast hos kvinnor.
På mindre än ett decennium, mellan 1990 och 1999, har den kvinnliga befolkningen över 65 år ökat med nära tre procent.
Följden av den åldrande befolkningen visar sig på flera plan.
I Portugal gör till exempel kvinnors längre livslängd i den aktiva delen av befolkningen att antalet äldre har blivit fler än ungdomar av samma kön.
Samtidigt har ökningen av antalet äldre ökat behoven av hälsovård och sociala tjänster.
Den fråga vi ställs inför är mycket enkel och intuitiv: vi har inga verkliga samhällsframsteg när ökad livslängd inte är kopplad till ökad livskvalitet.
Den stora utmaningen är alltså att uppnå tillfredsställelsen av en högre livskvalitet för de äldre samtidigt som vi har kontroll över de kostnader detta innebär.
Den offentliga finansieringen är alltså viktig, och hälsoutgifterna utgör en avgörande del av dessa.
I det land som har lägst livslängd, Grekland, utgör de nära 56 procent och i Förenade kungariket 84 procent.
Det ökade antalet äldre kommer att ha en betydande budgetpåverkan, vilket leder till en ökning av de offentliga utgifterna.
Europeiska unionens hälsovårdssystem måste därför ha som mål att samtidigt vara tillgängligt, kvalitativt och ekonomiskt genomförbart.
Varje medlemsstat är ansvarig för att organisera och finansiera sitt eget socialförsäkringssystem.
Denna behörighet utövas dock i allt högre grad inom en allmän ram som påverkar flera politikområden i gemenskapen.
Därför pekade, som tidigare nämnts, Europeiska rådet i Barcelona på behovet att upprätta och utveckla ett tätare samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller det sociala skyddet, genom ett utbyte av erfarenheter av god praktik, information, forskning, fastställande av gemensamma indikatorer och bestämmelser samt när det gäller utvecklingen av hälsovård och sociala tjänster för de äldre.
Slutligen skulle jag vilja framhålla att när det gäller den europeiska hälsostrategin och handlingsprogrammet bör det grekiska ordförandeskapet ta upp frågan för att under vårens Europeiska råd anpassa sig till en öppen samordningsmetod och en precis och konkret tidsplan för samarbetet mellan medlemsstaterna.
