# ID: svediakorp-gov432462
# author: Lambert (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 727
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som en synligt grånande medborgare är jag särskilt intresserad av debatten - i likhet med många andra i kammaren.
Jag är lite orolig över tonläget.
Jag vill tro att det handlar om att ge en allmän, högkvalitativ vård i olika situationer och omständigheter, men detta är sannerligen inte vad som uttrycks genom debatten från medlemsstaternas sida, där det bara verkar handla om hur vi skall skära ned kostnader och hitta pengar till verksamheten.
Som andra har sagt är detta inte det enda sättet som vi bör betrakta denna fråga på, om vi över huvud taget bör betrakta den på detta sätt.
Ett sätt på vilket man kan förbättra situationen är genom att betala skäliga löner till välutbildad och kvalificerad personal.
Jag är medveten om att icke-medicinsk vård är ett av de snabbast växande områdena när det rör nya arbetstillfällen.
Ofta är det emellertid mycket låga löner, och ofta utförs arbetet av kvinnor, invandrarkvinnor, och ofta är det svårt att rekrytera personal.
Det är förvisso ett lukrativt område för personaluthyrningsföretag i Förenade kungariket.
Dessa arbetstagare behandlas sedan som om de vore någon slags konsumtionsvara, och som om arbetet vore okvalificerat, trots att vårdarbete kräver goda egenskaper och är väldigt ansträngande.
Vi måste också titta på konsekvenserna av den rådande sysselsättningspolitiken, som inte bara uppmuntrar utan aktivt drar in fler personer, särskilt kvinnor, i arbetslivet och bort från den vårdande roll de kanske hade, eller det frivilligarbete de kanske hade utfört.
Jag säger inte att kvinnor skall tvingas att stanna hemma.
Jag har aldrig trott på det.
Men det innebär att vi noga måste titta på det ekonomiska och sociala stödet för vårdgivare, som bör återspegla de mycket större kostnader som samhället annars skulle bära.
Vi måste också förstå att vårdgivare som arbetar behöver ersättning vid ledighet, inte bara föräldrar.
Vi måste titta på vårdgivarnas behov av sysselsättning.
Det gläder mig att kunna säga att den lika fördelade finansieringen används för åtminstone ett sådant projekt där Förenade kungariket deltar.
Jag oroar mig också över frågan om diskriminering i samband med tillhandahållandet av hälsovård till äldre.
Detta har observerats i en hel del medlemsstater.
Det är ett nyttigt område för jämförelse mellan medlemsstaterna, och det kan kanske vid någon tidpunkt ingå som en del av ytterligare ett övergripande direktiv för artikel 13.
I debatten nämnde vi en skälig inkomst för äldre personer.
Jag är mycket nöjd att man i punkt 7 i Mantovanis betänkande - där Världshälsoorganisationen citeras - talar om att? Hälsan främjas bäst i jämlikhetssträvande samhällen med starkare social sammanhållning där den relativa deprivationen är mindre?.
Folk har tagit upp frågan om den inre marknaden inom hälsovård, inte bara rörande gränsöverskridande behandling, även om, att döma av den post jag får, möjligheten att kunna överföra handikapp- och vårdbidrag över gränserna i enlighet med förordning 1408 / 71, skulle vara välkommen.
Det är också en fråga som handlar om tjänster som är gränsöverskridande och ett ökat antal tjänster från tredje länder.
Som Evans sade är det ännu inte klart vilka effekter de framtida förhandlingarna om GATS kommer att få på tillhandahållandet av tjänster, och vilka aspekter av hälsovård och annan äldrevård som kommer att tas med i ett EU-erbjudande för diskussion enligt WTO: s avtal.
Min grupp anser förvisso att denna typ av tjänster inte bör tas med.
Det är också uppenbart att vi vid någon tidpunkt kommer att behöva en ram för tjänstetillhandahållarnas gränsöverskridande ansvar.
Jag håller med Crowley om frågan om riskutjämning inom den privata sektorn för att undvika att man plockar russinen ur kakan och bara väljer det vinstgivande.
Vi måste också bedöma - både inom och utanför konventet - till vilken grad hälsovård och allmänvård är tjänster av allmänt intresse, och om en allmän tillgång till rimliga kostnader bör garanteras genom Europeiska unionens fördrag.
Vi måste titta ytterligare på vad som utgör varor eller tjänster inom hälsovården och annan vård.
Jag känner till att Danmark redan har infört lagstiftning på detta område.
Detta skulle vara ytterligare ett nyttigt område för jämförelse i en öppen samordningsmetod.
