# ID: svediakorp-gov432461
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Framtidens äldrevård skall inte vara en branschfråga eller helt enkelt humanistisk fråga, och ännu mindre ett strikt finansiellt eller lönsamhetsmässigt tänkande.
Är dessa generationer en tillgång för våra moderna samhällen - ja eller nej?
Har våra samhällen möjlighet att garantera en anständig framtid, tillräckliga medel för att vårdas, alltså även höga pensioner, som är värdiga vår tid - ja eller nej?
Mitt svar är ja, och åter ja.
I Frankrike i dag får 40 procent av dem som går i pension mindre än 1 000 euro per månad.
Enligt statistiken kommer 30 procent av dem att befinna sig på gränsen till fattigdom före år 2005.
Självklart skall därför finansieringen av den sociala tryggheten ses över.
Hela problemet består i att fastställa enligt vilken princip det skall ske.
Att ifrågasätta framtiden för pensioner och vård innebär alltså att formulera val för samhället.
Hur kan man ge sig på orsakerna till underskottet, hur kan man öka antalet som bidrar till att satsa på nationell solidaritet?
Genom att bekämpa arbetslösheten med sysselsättningspolitik eller fortsätta uppsägningarna och företagsnedläggningarna?
Jag vänder mig också, såsom andra redan gjort, bl.a. mot punkt 10c i betänkandet där man förespråkar, jag citerar, att en inre marknad för tjänster och produkter inom hälso- och sjukvård skall skapas.
Vägen skulle därmed ligga helt öppen för tanken med pensionsfonder som hellre slukar marknadsandelar än oroar sig för någon som helst hälsopolitik.
Det är enligt min uppfattning otänkbart att vård ges i förhållande till plånboken.
Finns det inte redan en risk när man, exempelvis i Förenade kungariket, inte längre finansierar dialys efter 75 års ålder?
Jag är tvärtom övertygad om att sociala förmåner, av samma typ som den franska pensionen, skall stödjas.
I Frankrike har den senaste tiden sju fackföreningar krävt det.
Deras gemensamma plattform kräver, jag citerar, en hög pensionsnivå.
De uppmanar för övrigt till demonstrationer i hela landet den 1 februari.
Det finns avslutningsvis tillräckliga rikedomar för att tillfredsställa en hög pensionsnivå.
Såsom förespråkas i ett av min grupps ändringsförslag måste nya former av finansiering granskas för de lagliga pensionssystemen, bl.a. genom att utöka de sociala avgifterna till alla finansiella intäkter och tillämpa samma procentsats som för löner.
Jag skulle avslutningsvis vilja uttrycka mitt fullständiga motstånd mot den förlängda tiden för yrkesverksamhet i Frankrike och i Europa, såsom Europeiska rådet i Barcelona föreslagit.
