# ID: svediakorp-gov432458
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Bli gamla vill vi alla, dock helst inte vara gamla.
Det är ett nederländskt uttryck om följderna av att bli äldre.
Ålderdom hänger ju ofta samman med brister.
Brister som en människa, med god omsorg och vård, kan leva med.
Just den goda omsorgen och vården kräver insatser från människor.
Människor som ger den behövliga vården med sina händer.
Med stöd genom en god politik och med politiska insatser kan det utrymme som krävs skapas.
Betänkandet av kollega Mantovani syftar till att fylla det utrymmet utifrån europeiskt perspektiv.
Utifrån en stor oro angående den demografiska trenden av ökat åldrande och konsekvenserna av det för våra hälsovårdssystem lägger vår kollega fram en serie förslag.
Förutom min uppskattning av betänkandet vill jag tala om varför han enligt mig med sina förslag förlorar vårdens verklighet ur sikte.
Betänkandet brusar av en politik av goda avsikter.
Jag tycker dock inte att endast goda avsikter får vara drivfjädern bakom politiska åtgärder och förvaltningsåtgärder, särskilt inte då Europa borde få nya befogenheter på sådana grundvalar.
Att ge europeiska institutioner nya befogenheter är att förbise det faktum att vård ges mellan människor på mikronivå.
Ett främjande av en bra hälsovård och utbytet av god praxis är saker som jag kan hålla med om.
Vidare är det av stor betydelse att det tydliggörs att hälsovård och äldrevård inte bara får hanteras utifrån ekonomiskt kostnadsperspektiv.
Äldre och patienter betyder mer än en kostnad för samhället.
Mängden nya förslag och inventeringar angående politisk samordning tror jag inte främjar en bra vård utan snarare hindrar den.
I mitt land diskuteras hälsovården mycket just nu.
Flera regler, förfaranden och administrativa skyldigheter hindrar vårdarbetet.
Om det är en sak som blivit tydlig så är det att händerna måste användas vid sängen och inte bakom datorn.
Om då även europeiska önskningar måste uppfyllas inom området informationsgivning så förstår ni att det blir få händer kvar för att verkligen ge den där vården.
Även om flera av kollega Mantovanis idéer tilltalar mig kan jag inte instämma i hans betänkande.
Betänkandet erkänner inte platsen för begreppet subsidiaritet när det handlar om Europas roll och medlemsstaternas roller på de här politikområdena.
Betänkandet förbigår vidare vardagens praktik.
Praktiken väntar inte på nya regler från Europa utan väntar på människor som vill göra jobbet.
Ni förstår att jag inte ser någon funktion för de europeiska institutionerna och för konventet på politikområdena äldrevård och hälsovård.
Jag stöder därför också ändringsförslagen från kollega Lynne om att stryka punkterna 18 och 20.
Därmed behåller de nationella myndigheterna ansvaret för hälsovården och äldrevården.
Där upprättas ramarna och kan en innehållspolitik föras för att ge svar på medborgarnas vårdbehov.
Slutligen vill jag peka på vikten av de ömsesidiga relationerna mellan medborgare inom ramen för familj, kyrka eller bostadsort.
Där, på mikronivå, ges den praktiska vården.
Vård måste man inte prata om, vård måste man ge!
