# ID: svediakorp-gov432456
# author: Evans, Jillian (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 648
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar möjligheten till diskussion om detta betänkande och om ett viktigt ämne för alla våra medlemsstater.
Jag vill tacka Mantovani för hans arbete.
Omhändertagandet av en åldrande befolkning över hela Europa kommer att bli en av de största utmaningarna för medlemsstaterna i framtiden.
Även om, som redan har nämnts, organiseringen av hälso- och sjukvården är en fråga för medlemsstaterna kan de inte göra detta helt ensamma.
Detta är skälet till varför min grupp välkomnar det samarbete som kommissionen föreslår när det handlar om utbyte av information och bästa metoder samt utveckling av gemensamma kvalitetsstandarder.
Det nuvarande tillhandahållandet av och finansieringssystemen för äldrevården varierar stort i Europa, från en heltäckande, fri vård med ekonomiska risker som sprids över hela befolkningen, till statsfinansiering som ett sista säkerhetsnät.
Att göra jämförelser och undersöka vårdsystemen i medlemsstaterna kan vara ett bra sätt att lyfta fram framgångsrika lösningar.
Jag välkomnar hänvisningen i Mantovanis betänkande till social vård, såväl som hälsovård, eftersom kombinationen av dessa två är en viktig del av de äldres välbefinnande.
Om de ansvariga för hälso- och socialpolitiken intog ett verkligt livslångt förhållningssätt för att förebygga sjukdomar och oförmåga, och betraktade hälsofrämjande och hälsoförebyggande som hörnstenen i en? framåtblickande hälsopolitik?, för att använda orden i betänkandet, skulle detta inte bara förbättra hälsan, utan även sänka kostnaderna.
Kostnadssänkningen skulle inte vara tillfällig eller kortsiktig, utan långsiktig.
Vi vet t.ex. att äldre kvinnor och personer som bor på landsbygden är fattigare.
I min valkrets i Wales är tre av fem äldre personer fattiga.
De flesta pensionärer är helt beroende av sin folkpension eller andra statliga förmåner som sin enda inkomst.
Fler personer är långtidssjuka i Wales än i England eller Skottland.
Dessa faktum är inte fristående.
Vissa metoder för hälsoförebyggande och tidig sjukdomsupptäckt är nödvändiga.
Hand i hand med detta har vi betydelsen av ett flerdimensionellt förhållningssätt för att samordna vård, och ett flersektoriellt förhållningssätt till politiken, så att denna omfattar bedömningar som tar hänsyn till sociala, sysselsättningsmässiga, miljömässiga och ekonomiska faktorer, såväl som behovet av att låta patienterna och deras familjer delta.
De äldre spelar en mycket viktig roll i vårt samhälle.
Livslångt lärande, kommunikation mellan generationer, frivilligarbete och liknande sakfrågor som utskottet för sysselsättning och socialfrågor har arbetat mycket med hör på ett indirekt sätt till denna diskussion.
Att försöka upprätta en fri marknad för vård och behandling och att harmonisera hälsovårdssystemen har sina risker.
Att kunna följa kraven i stabilitetspakten, samtidigt som man skall tilldela nödvändiga pengar till hälso-, välfärds- och sociala tjänster, är en stor utmaning.
Hälsovården är, som jag sade tidigare, medlemsstaternas ansvar.
Hänvisningarna i detta betänkande till en inre marknad för hälsotjänster och hälsoprodukter återspeglar utvecklingen i riktning mot avreglering.
Som har setts gång efter annan, och som vi ser i det privata finansieringsinitiativet i Förenade kungariket, förbättrar en privatisering inte tjänsterna eller minskar kostnaderna, utan leder till längre köer, sämre vård och personalbrist.
Min grupp anser att hälsovården och äldrevården är för viktig för att äventyras genom privatiseringar och GATS-avtalet.
Fokuseringen i detta betänkande och en av de viktigaste frågorna i denna diskussion måste vara en rättvis tillgång.
Detta innebär tillgång till vård för alla och säkrande av en lokal tillgång på tjänster.
GATS är ett hot mot detta.
Jag vill därför uppmana till stöd för ändringsförslag 6, i vilket vi uppmanar till ett undantag för hälso- och vårdtjänster i GATS-avtalet, för att se till att Mantovanis goda förslag - som jag hoppas att parlamentet antar i morgon - kan genomföras, och att äldrevården kommer att fungera på lång sikt.
