# ID: svediakorp-gov432454
# author: Jensen (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Mantovani för det arbete han lagt ned på detta betänkande, även om vi i min grupp inte till alla delar är tillfreds med det slutliga resultatet.
Dessutom vill jag tacka kommissionen för den översikt vi fått när det gäller den framtida äldreomsorgen.
Jag tycker faktiskt att det är ett utmärkt meddelande som kommissionen lagt fram.
Man framhåller en del övergripande mål som tillgång, kvalitet och ekonomisk bärkraftighet.
Dessutom påpekar man att det trots vår vetskap om att antalet äldre personer ökar råder osäkerhet om vilken ekonomisk belastning det verkligen kommer att innebära i framtiden.
Härutöver framhåller man att Europeiska unionen på många områden har möjlighet att utifrån nuvarande bestämmelser göra en gemensam insats.
Detta gäller inom folkhälsopolitiken med utgångspunkt i artikel 152 i fördraget, det gäller som ett led i den ekonomiska politiken och det gäller i samband med utvecklingen av den inre marknaden.
De nuvarande bestämmelserna ger oss stora möjligheter att samarbeta.
Vi i min grupp måste därför ta avstånd från det förslag Europaparlamentet lagt fram om att vi skall införa en fullständigt öppen samordning när det gäller äldrepolitik och hälso- och sjukvårdspolitik, i varje fall i den utformning som föreslagits i betänkandet.
Vi har lagt fram en del ändringsförslag, och om dessa inte får stöd i Europaparlamentet, vilket jag betvivlar, är det svårt för oss att stödja betänkandet i dess helhet.
Den öppna samordningsmetoden har ju blivit mycket populär under senare år och används på väldigt många områden inom den ekonomiska politiken, t.ex. vad gäller konvergenskriterierna inom sysselsättningspolitiken, pensioner, social utslagning på utbildningsområdet o.s.v.
Det är en bra samarbetsform.
Man fastställer gemensamma mål och kan uppnå de gemensamma målen på olika sätt.
Jag är en ivrig anhängare av tillämpningen av den öppna samordningen, eftersom det öppnar en väg att nå gemensamma mål utan att man behöver lagstifta på flera nya områden.
Men jag anser att det är viktigt att den öppna samordningen är förpliktande.
Inom en del områden har den öppna samordningen en direkt förankring i fördragen.
Det gäller den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Inom andra områden finns det ett mer indirekt fördragsmässigt underlag eller egentligen inget underlag alls.
Man kan säga att medlemsstaterna har mycket stor frihet att besluta om de vill samordna sin insats och utbyta goda arbetsmetoder.
Det har vi gjort under många år i OECD: s regi, men skillnaden mellan OECD-rapporterna och den öppna samordning vi tillämpar inom Europeiska unionen är och skall också enligt min mening vara att den öppna samordningen är mer förpliktande, att länderna faktiskt förbinder sig att leva upp till de gemensamma målen och att de involverade parterna dessutom engageras på ett mycket aktivt sätt.
Jag tycker att det är fel om vi låter det gå inflation i tillämpningen av öppen samordning inom alla möjliga områden.
En grundläggande princip för samarbetet inom Europeiska unionen är ju att vi accepterar mångfald och olikheter.
Det är en fördel att vi har många olika modeller så att vi på det sättet kan lära av varandra.
Vi skall inte smyga in harmonisering bakvägen på områden där det helt uppenbart finns nationell kompetens.
Ingen kommer att tacka oss för det.
Inom hälsovårdssektorn finns det många områden där det är viktigt och nödvändigt med samarbete och gemensamma bestämmelser.
Därför finns det tydliga bestämmelser angående detta i fördraget.
Samarbetet kommer att utvecklas via den inre marknaden och som en följd av denna, samt genom annat samarbete, exempelvis forskningssamarbete.
Men en gemensam politik vad gäller ålderdomshem inom Europeiska unionen säger jag nej tack till.
