# ID: svediakorp-gov432453
# author: Jöns (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 671
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
För det första vill jag tacka kollegan Mantovani så hjärtligt för det utmärkta samarbetet.
Jag tror att vi har lyckats få en bred majoritet för detta så viktiga betänkande i morgon i kammaren.
Det är ju också på tiden att vi äntligen kommer fram till ett mer intimt samarbete inom hälsovårdspolitiken och naturligtvis även inom äldreomsorgen.
Toppmötet i Göteborg skapade förutsättningar för det, även om det skedde tämligen sent.
Låt oss vara ärliga: i fråga om hälsovårdspolitiken hankar EU alltid efter verkligheten.
En europeisk hälsovårdspolitik finns ändå redan på många områden.
Låt oss bara tänka på Euregioprojekten.
Exempelvis har redan nu patienter från Rhenlandet i Tyskland rätt att få behandling på nederländska vårdcentraler med hjälp av sitt tyska sjukförsäkringsbesked.
Dessutom finns det allmänt erkända europeiska referenskliniker för bestämda sjukdomar, liksom europeiska nätverk, som utarbetar riktlinjer för behandling av särskilda sjukdomar.
Alla medlemsstater söker efter strategier för att också i framtiden kunna garantera allmän tillgänglighet, kvalitet, effektivitet och möjlighet till finansiering i sina hälsovårdssystem.
Det provas hela tiden nya instrument, men hittills har inget åstadkommit något verkligt genombrott.
Därför är det bara följdriktigt att regeringarna har insett hur viktigt det är att organisera ett erfarenhetsutbyte på EU-nivå också för hälso- och sjukvården och äldreomsorgen.
För att genast ta vinden ur seglen för skeptikerna: jag är övertygad om att det inte finns någon här i kammaren som eftersträvar ett enhetligt europeiskt hälso- och sjukvårdssystem.
Samma sak gäller för kommissionen och inte minst för ministerrådet.
Organisation och finansiering av hälso- och sjukvårdssystem faller under den nationella behörigheten, och så skall det förbli även i framtiden.
Det handlar snarare om att på sikt kunna bevara vår europeiska modell med solidarisk hälso- och sjukvårdspolitik.
Här talar jag medvetet om en europeisk modell, för alla hälso- och sjukvårdssystem vilar på följande fyra principer.
För det första: hälsa är och får inte vara någon ren ekonomisk fråga.
För det andra: lika tillgång till hälso- och sjukvården är en grundläggande rättighet och måste så förbli.
För det tredje: alla hälso- och sjukvårdssystem vilar - som redan sagts - på solidaritetsprincipen.
Och för det fjärde: staten spelar en avgörande roll för att styra, finansiera och tillhandahålla tjänster.
I Mantovanis betänkande ges nu helt konkreta förslag till hur ett stärkt europeiskt samarbete inom hälsovårdspolitiken skulle se ut.
Förslagen gäller metoden, målen och enskilda frågor.
I fråga om arbetsmetoden föreslås det i betänkandet att man här nu också skall tillämpa en öppen samordning.
Det finns alltså en enighet med det grekiska ordförandeskapet, vilket jag är mycket glad över.
Men nu får vi inte förlora mer tid.
Därför krävs det i betänkandet att det kommande europeiska vårtoppmötet skall besluta om en klar tidsplan för det fortsatta agerandet och ett år senare komma överens om de gemensamma målen och indikatorerna.
För att över huvud taget kunna genomföra ett erfarenhetsutbyte måste vi emellertid först förbättra de nationella och europeiska systemen för rapportering om hälsoläget.
Jämförbara uppgifter är här A och O. Hittills finns det i EU inte ens någon enhetlig mätning av mortalitetssiffrorna.
Här kan vi redan nu se till att något sker med hjälp av det nya hälsovårdspolitiska handlingsprogrammet.
Samma sak gäller utarbetandet av gemensamma kriterier för patienträttigheter.
Och just med tanke på östutvidgningen behöver vi en inventering av patientrörligheten i Euregioområden.
Vi vet ändå att skillnaderna är särskilt stora när det gäller hälso- och sjukvården just i de regioner som gränsar till de nya medlemsländerna.
Vi måste i en europeisk författning inte bara fastslå målet att få en hög nivå på hälsoskyddet, utan också att hälsovårdspolitiken skall förbli ett ansvar som delas mellan EU och medlemsstaterna.
Vi vill ändå alla att EU även i framtiden skall kunna komplettera medlemsstaternas politik lagstiftningsvägen.
