# ID: svediakorp-gov432452
# author: Pérez Álvarez (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger, herr föredragande!
Jag vill börja mitt inlägg med att gratulera Mantovani till hans betänkande.
Det är ett betänkande av god kvalitet, och jag tycker att det är seriöst och sansat.
Jag har hört någon gång att man inte kan tycka till om siffror, och därför tillför vi inget nytt när vi konstaterar att den globala demografiska utvecklingen pekar på en gradvis åldrande befolkning.
Föredraganden har redan talat om att andelen av den europeiska befolkningen som är äldre än 65 år stiger enligt beräkningarna, från 16 procent till 22 procent år 2025 och 27,5 procent år 2050.
Andelen äldre än 80 år kommer också öka, från 3,6 procent år 2000 till 6 procent år 2025 och 10 procent år 2050.
Dessa statistiska uppgifter får varken ge upphov till att man gör som strutsarna - gömmer huvudet i jorden och väntar för att se vad som händer - eller katastrofscenarier.
Den demografiska situationen visar på vår civilisations framgång, som är ett resultat av utvecklingen av den medicinska vården och de allmänna levnadsförhållandena.
De äldre utgör inte en homogen grupp, och de har följaktligen olika behov.
Politiken för äldre måste inriktas på ett dubbelt perspektiv: att uppfylla de äldres behov och ge dem den omsorg de kräver - och som de har rätt till - men även med tanke på den potential de äldre besitter och de tjänster de kan tillhandahålla samhället.
Inget samhälle - inte heller det europeiska - kan avvara de fördelar som de äldres erfarenhet, utbildning och kunskap kan tillföra.
Förutom artikel 152 i fördraget garanteras denna politik av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som handlar om förbud mot all diskriminering - i det här fallet åldersdiskriminering - och artikel 25, där det förklaras att unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.
Dessa principer berövas sitt innehåll om de inte åtföljs av politik för att förverkliga dem.
Därför betonade rådet i Barcelona i mars 2002 behovet av att under åren 2002 och 2003 inleda och utveckla ett samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller de här frågorna, att inleda ett utbyte av god praktik och information och behovet av att inleda en debatt om de gemensamma utmaningarna på det europeiska området.
När det gäller hälso- och sjukvårdssystemen har vi tre utmaningar att ta itu med.
För det första tillgång till vård för alla, med de speciella förutsättningar som finns inom äldrevården, för det andra en hög kvalitet på vårdutbudet och för det tredje finansiell hållbarhet.
Jag anser att dessa tre minimimål är nödvändiga och berömvärda, och jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på att de är nära sammankopplade.
Hur finansierings-, skatte- och betalningssystemen än är utformade bör och skall dessa mål även understödjas genom främjande av en sundare livsstil och förebyggande åtgärder och åtgärder för att göra både de som tillhandahåller tjänsterna och de som utnyttjar dem medvetna om korrekt användning av terapier och mediciner.
Detta kommer att skapa en balans mellan de tre målen.
Att prioritera målet för ekonomisk hållbarhet kan leda till att målen för kvalitet och tillgänglighet blir eftersatta, men utan finansiell hållbarhet är det endast möjligt att nå kvalitet och tillgänglighet på kort sikt.
